Jag tror det var någon gång igår kväll som jag kände att jag inte orkade längre. Det gick inte. Mitt huvud blev för fullt. Det blev så stort att jag inte kunde ta in mer. Jag stängde av teven och försökte sova. Det tog lång tid innan jag somnade och sen drömde jag stressande drömmar hela natten. Jag minns inte mer än en kobra, men jag vaknade som en fiolsträng strax innan jag var tvungen att kliva upp.
Så jag stänger av nu. Imorse vände jag DN uppochner och tog ut kulturdelen utan att titta på något annat. Jag har läst en enda artikel på expressen.se idag och den handlade om att mass-sms:et hade slagit väl ut och att många hade hört av sig. Det pratas fortfarande massor på jobbet, jag kunde inte komma ifrån det, men på lunchen höll jag på att få ta min tallrik och gå därifrån för att överhuvudtaget få i mig någon lunch. Jag kan inte lyssna på alla detaljer och äta samtidigt.
Nu har jag kommit hem. Inte läst tidningen. Jag tittar på Gilmore girls, sen ska jag se på Scrubs. Och jag har hyrt Pretty in pink.
Jag lovar att jag mår dåligt över allting ändå. Jag lovar att jag känner med alla alla alla. Jag lovar att jag vet att jag är så ofantligt lyckligt lottad. Ingen mår bättre för att jag mår sämre, väl?