Idag är det hudterapi:
Jag har varit på ansiktsbehandling. Sist jag var där, i februari, blev hon alldeles förfärad över min dåliga hy. Djupa orenheter och allt vad det var, så jag fick dunderbehandlingen Allan. I september hittade jag min Clinique-tvål och nu var allt riktigt fint, förutom från att jag är riktigt fnösketorr på ytan. Men det är jag ju hellre. Nå, nu luktar jag som ett helt herbarium (eh... örter?) och mår rätt bra.
Ute på altanen vaknade just en ettåring, jag ska plocka ihop mina saker och fara söderut om några timmar. De senaste två dagarna har jag varit småsjuk med magont och feber, men det verkar också ha försvunnit. Den där psykiska krampen gav med sig som den alltid gör, och den kommer tillbaka som den alltid gör.
Och så är jag, som alla andra, illamående och chockad över tsunamis och katastrofer. Jag har också varit på en av de där stränderna. Och det är bara tur att, så vitt jag vet, ingen jag känner är där nu. Tanken på att tappa taget om den lilla tjej som tultar omkring här och skrattar och dansar och pekar på allting, när vattnet slår över en... Fy fan. Fy fan.