Gullekräks

Vår plan var att lillRogga skulle vara trött och somna redan vid åtta. Det gick om intet, han somnade vid elva efter tre timmars nattning. Men då, när han väl sov, föll det sig så lyckligt att även lilla bebisen sov, det brukar aldrig hända, han brukar ha sin prime time på kvällarna, men inte ikväll.


Så vi gav varandra våra sista julklappar och jag fick världens finaste: ett par superlyxiga svarta skinnhandskar med röda stjärnor på, en stor röd stjärna på varje handovansida. Och jag har ju en handväska som är svart med en stor fet röd stjärna på och Flake hade sett handskarna i någon tidning och tänkt på mig och gått till affären i stan men de sa "nä de handskarna finns bara i storstan" och han fick ringa vidare men fick bakslag men efter lite tjat så gick Hötorgs-Wedins med på att skicka till Wedins i stan och han kunde köpa dem. Och bara tanken på hans arbete bakom och att han ens kom på idén är så fint. Att han tittade i en tidning och verkligen tänkte "åh dem ska jag köpa till min fru", det är så fint och planerande. Svarta skinnhandskar är inte direkt jag, fast har de röda stjärnor på sig så är de definitivt jag.


Vi satt i soffan och jag provade mina nya fina handskar i precis rätt storlek och sen bar vi in lilla sunkiga köksstereon och så fick den balansera på soffarmstödet och vi lyssnade på våra juklappsskivor, Laakso och Kristoffer Åström, jag lade mig ner med huvudet i Flakes knä och han strök mig över håret och jag pillade upp ett par knappar i hans skjorta och stack in en hand och klappade på hans mage och musiken var så bra och alldeles intill mitt öra. Och så drack vi must from the bottle och åt tryfflar och sa "oj vad längesen det var som vi satt ner och lyssnade ordentligt på musik tillsammans". Och brunsoffan var så skön och Flakes knä var så skönt och allt var så bra och jag kommer säkert att få magkatarrsattack i natt men det är det värt, alltihop. Att fira jul hemma var det bästa. Och den sista timmen på kvällen var den absolut bästa. Att jag sitter här nu, ensam, beror bara på att min man är ute och gör ett SENT lagårdspass.


Åh nu kräks väl alla på mitt gullesnuttinlägg. Det gör inget. God Jul-kräks på er!


Det är förresten något med mig och stjärnor. Det har jag sagt förut men jag tänkte på det idag igen när jag tittade på vår gran, det var väldigt många stjärnor i den, och väldigt få julgranskulor.


(PS jag är lite rädd för vår dator, den beter sig jättekonstigt och jag tror att vi har jättekonstiga virus i den, trots att (det gamla) virusprogrammet säger Nope. Usch, vi måste göra något, kanske rensa alltihop och sen ominstallera hela skiten, jaja, vi får se, det är lite scary i alla fall när burken beter sig lite hur den vill)