Wash the chaos from my skin

Det var urinvägsinfektion som jag trodde så nu äter jag penicillin fast jag har fortfarande problem, njurarna värker lite och jag ryser, det går rysningar upp-ner-upp för min ryggrad hela tiden.
Inget roligt händer, jag har gjort kletigt julgodis som är alltför gott och jag bannar mig själv och min dåliga karaktär och äter godis tills jag känner mig alldlees stuffed.
Tv:n funkar fortfarande inte, och nu är det inte ens kul längre även om det går att köra en präktig fasad utåt, och säga "gud vad skönt att vara utan tv, man får så mycket GJORT". igår köpte vi hela första året av "Six Feet Under" i en dvd-box (fast vi har fortfarande ingen dvd-spelare), det är drygt 11 timmars speltid. Rea på Åhléns, 375 kronor.
Julhandeln är INTE rolig att ge sig in i men vi måste ju eftersom vi har varit sega med våra inköp. På måndag är det bara att ta ett djupt andetag, bita ihop tänderna och ge sig in i ruschen igen bland alla andra som liksom vi har fått barnbidrag då.
Idag har jag varit själv med barnen och jag skulle lätt kunna skriva en lång dråplig text om allt tok som kan hända en sån dag, men jag kör kortversionen:
Flera sorters julgodis, kakbak, legotorn, treåring som hostar slem tills han kräks, jävligt oskärpt mamma som råkar tömma en bajspotta UTANFÖR toan och därefter nästan kräks eftersom det är äckligt, medan treåringen står bredvid och skrattar åt mamma eftersom hon låter så roligt, steka fiskpinnar och koka fullkornsmakaroner, själv äta enbart ett ägg med örtsalt som straff för all provsmakning av godiset, fram med broccolipuré ur frysen till lillebror, storebror som sjunger "Lusse lelle, lusse lelle, har du ätit före jul?", snedspel på all röra, hälla ut en halv såpaflaska på badrumsgolvet (anledning: se meningen om bajspotta tidigare i texten), Nasse på video, försök till att tjuva till sig en tupplur (alltså jag), njurvärk och aggressioner.

Det kanske låter som om hela dagen var bedrövlig men det var den inte. När vi byggde världens högsta legotorn lyssnade vi på Strip Music och jag såg till min glädje att lillRogga gillade det han hörde och själv satt jag och sjöng med på mitt tjugotvååringsvis och gillade läget FETT.
Det var det. När Flake kom hem flydde jag till övervåningen och han städade badrummet och lyssnade på Judas Priest.
Nu lyssnar jag på Strip Music igen och klämmer fram några despotårar för att låten Strip Music är så bra.
När jag kom ner efter min lilla vardagsflykt spelade Flake Beachwood sparks "By your side" och det var klockrent.

Sen tog vi bilen för att åka och köpa risgrynsgröt till imorgon bitti och jag kände starkt när vi satt där i mörkret att "vi åker vidare, vi åker inte hem igen", men det är ju omöjligt när vi inte har några pengar. Istället började jag längta efter vår. Jag vill att det ska vara vår, kanske maj, och att vi ska åka via Medelpad in i Jämtland, på vindliga vägar och över den fantastiska Indalsälven och uppleva lycka på en bensinmack i ett halvdött samhälle en bit in i Jämtland, på lite skrovlig och trasig asfalt. Precis som för två och ett halvt år sen.
Eller så vill jag att det ska vara maj 1999 då vi lite halvfulla går omkring mitt i den ljusa natten och i någon park hittar en helt tom och torr swimmingpool, som vi klättrar ner i och står och kysser varandra och klamrar fast oss vid varandra. Och vi älskar varandra fast är tvekiga och vingliga och fega och därför säger vi aldrig något om saken. Typ så. Den känslan... den längtar jag efter.
Min man köpte i alla fall en tidning åt mig och goda drickor och sen åkte vi hem och rostade bröd och drack te och jag älskar honom så. <3 fast jag är dålig på att visa och säga det.