Djupsinniga funderingar

Sitter här och läser igenom gamla dagboksanteckningar, inte här ifrån Hypodea utan mycket äldre texter som legat bortglömda i min gamla dator. Jag har aldrig skrivit så här regelbundet, men ändå haft en fil för djupsinniga grubblerier som jag fyllt på nån sen natt då och då.

Det är spännande att se tillbaka på gamla tankar och funderingar. Mycket som jag då tyckte verkade ouppnåerligt har jag klarat och det var inte alls så farligt som jag trodde. Annat är frustrerande välbekant, gamla sönderältade hjulspår som jag fortfarande traskar omkring i. Suck!

Nu i efterhand inser jag att jag ofta varit väldigt klar på vad jag egentligen kände och ville, fast jag inte riktigt vågade ta tag i det ändå. Med några års perspektiv ser jag mönster och det är nyttigt. Undrar vilka mönster jag kommer att se i det här om 10 år?

---------------

Längtan! Efter något bortom, utöver... Driver oss vidare. Det är inte att förväxla med ambition. Ambition har båda fötterna stadigt på jorden och dollartecken i blick. Längtan är mycket luftigare och mycket mer svårfångad.

Längtan är nära besläktad med frustrationen, man skulle kunna kalla den kreativitetens baksida. När jag vet inne i huvudet hur jag vill att det ska låta men fingrarna slinter omkring i otakt på pianotangenterna. När det rätta ordet går och gömmer sej och formuleringarna haltar.

Och så ibland - jublet när allting stämmer, man kan riktigt höra Halleluja-kören i bakgrunden!

Finns denna längtan hos alla? Är det kanske just det som är livets mening? Att hitta sin längtan och bejaka den?