Jag är så morgontrött.
Och speciellt den här tiden på året, när det är så mööörkt ute när man ska kliva upp ur sängen. Jag har för detta ändamål köpt en liten radio som jag har i sovrummet. I mitt stilla sinne tänkte jag att om jag slår igång radion efter att min väckarklocka har ringt så kanske jag vaknar till lite bättre (om jag får lite radioprat och musik att koncentrera mig på). Ha! De första dagarna med radion så jo, visst slog jag igång den, men jag sussade gott vidare ändå, och när jag sedan väl släpat mig upp ur sängen så fick jag lite läskiga déjàvu-känslor när jag i ett vaket tillstånd lyssnade på radion; när nyheterna kom så tyckte jag mig ha hört dem förut en gång (eller två...) redan
Och nu, ett par veckor efter radioinköpet så orkar jag inte ens sträcka på mig och slå igång radion efter att väckarklockan temporärt väckt mig
Sehr gut, Mea.
Nej, någon morgonmänniska är jag definitivt inte. Jag är en kvällsmänniska. Jag gillar att ta det lugnt på kvällarna och dona på med småsaker som jag inte hunnit med under dygnets övriga timmar, och så ser jag gärna ett gammalt avsnitt av typ SATC/Frasier/Seinfeld innan jag kryper till kojs.
Om jag däremot har ett tidigt möte eller av någon annan anledning verkligen måste upp tidigt på morgonen (en vanlig jobbdag räknas inte, för vi har flextid och gissa om jag är en hängiven utnyttjare av den
) så kliver jag naturligtvis upp i tid. Fast under protest. Och så hasar jag omkring som en sömngångare i lägenheten tills jag har fått i mig lite frukost.
Imorgon är det lördag. Och följaktligen sovmorgon. Skulle man kunna tro. Tyvärr gäller det imorgon inte mig. För en kompis ska disputera imorgon, och tiden för denna disputation är alltså klockan 09.00. Det är nästan i tidigaste laget för mig
Och för min kompis också. Men som kompisen uttrycker det: Åhörare kan ju i alla fall småslumra lite diskret om det skulle bli tråkigt och långrandigt
Det skulle nog inte se så bra ut om den blivande doktorn gjorde det