Fru Sakletare

Igår skulle min man göra i ordning skogstraktorn för att åka ut och jobba i skogen. Bland annat skulle han sätta på snökedjorna, dvs som stora kättingar som man sätter på däcken för att man ska kunna ta sig fram bättre när det är snö. Problemet var bara att han inte hittade dem. Han letade i ett par timmar men hittade dem fortfarande inte.
Då ringde han Saidas dotter (!) för att se om hon kunde "se" dem. Haha, det var spännande tycker jag. Fast hon blev sur och sa att han fick skriva till en veckotidning istället, hon svarade inte personligen på telefon om såna grejer.
Sen kom han in och bad mig (sökningsproffset) att söka efter fjärrskådare, så jag googlade mig fram till en som främst hittar bortsprungna djur, men han chansade och ringde. Hon gissade väldigt rätt på en massa saker om Flake, hans ålder, jobb, maskiner, kolleger etc, och sen sa hon att han skulle lägga 250 kr i ett kuvert och skicka, när hon sen hade mottagit pengarna skulle hon ringa upp och tala om var snökedjorna fanns. Flake donade med pengarna idag, och skulle precis åka och posta brevet när jag sa "låt mig gå ut och leta först, för säkerhets skull". Jag drog på mig kläder, gick ut och sparkade lite här och var i snön och lyfte på lastpallar som låg och skräpade. Jag klämde mig in mellan balar och letade, spejade på marken. Till slut hittade jag dem, jag hörde hur det klirrade till i gräset där jag sparkade och där låg de. Att man kan känna sig så jävla duktig och triumferande av att hitta en simpel grej? Det kanske var känslan av att slippa lägga ut med 250 kronor till en spågumma, som gjorde mig så glad. För jag var så mallig att det inte var klokt. Ringde Flake på mobilen och sa lite nonchalant "vad får jag om jag hittar dem då?".. Hahaha.
ÅÅÅÅ jag är så bra att leta. Alltid, inomhus också. Flake säger "jag har letat ÖVERALLT" och sen seglar jag in och lyfter lite på grejerna och hittar det efterlysta.
Skön känsla, hur som helst.

Dagen i övrigt har varit sådär, mycket onödigt småtjafs och missförstånd. Samt Mora Träsk-OD, man blir helt galen till slut.

Jag surfar efter dvd-boxar, fast vi inte ens har någon dvdspelare än, bara i datorn fast den är för långt bort från tv:n...
Jag vill ha Dead Like Me på dvd men den har inte kommit till sverige än och jag orkar inte beställa från usa, jag är för feg. Och för fattig. Definitivt för fattig.

Största barnsliga husliga glädjen nu är de där mallarna som man pudrar kanel/kakao över kaffe och te med. Igår gjorde jag världsgoda smoothies på fil, hallon&blåbär, banan och lite socker. Det blev lilarosa, och ovanpå gjorde jag vita sockerstjärnor med hjälp av sockermallen. Fatta vad snyggt. Då blir man glad. Tyvärr hade jag inte florsocker så strösockerstjärnorna sjönk ner i smoothisarna efter ett tag men det var snyggt den lilla stund det varade. Och gott.
Vi tittade på ett par The Office-avsnitt på video igårkväll. Gotta love David Brent. Eller inte.

Jag borde klippa mig, jag borde skärpa mig. Jag borde så mycket. Imorgon ska jag i alla fall göra världens godaste kola (och GE BORT, inte äta upp allt själv)