Jag står bakom tätt intill

Jag känner mig fortfarande lite ämlig och halvsjuk, halsen är torr och jag har ont i hela kroppen. Min man får hålla ställningarna på nedervåningen och jag sitter här uppe och häckar framför datorn. Igår spelade vi Sniff (typ poängpoker) och det är jätteroligt förutom att våra spelpartners är Flakes pappa och en gubbsläkting till honom. Gubben är den mest plumpa man kan tänka sig, sexskämtar hela tiden och svär som en tok.
Jag skulle gärna ha ett pokergäng i min egen ålder istället. Måste jobba på det. Det är så mycket jag tänker göra men det blir aldrig av. Jag och Flakes syster pratade om att dra igång bebis-bio på Bio Kontrast, det vore roligt att se lite alternativfilmer istället för de vanliga amerikanska romantiska komedierna (som för all del inte är så dumma), men det har inte blivit av det heller. Och snart är min bebis inte någon bebis längre så då kan jag inte gå på bio med honom. Fast då kan jag ju gå utan, haha.

Vi borde väl julbaka och greja men det vet jag inte om jag orkar.

Julen i år blir så här: Vi har sagt nej till inbjudningarna vi har fått och har istället bestämt oss för att vara hemma. På förmiddagen träffar vi nog Flakes föräldrar en snabbis och sen kommer vi att vara helt själva. Min förhoppning är att det blir jättemysigt och stillsamt, jag tänker mig att barnen ska somna som små ljus vid åttatiden och sen ska jag och Flake tända ljus och äta chokladtryffel och öppna små fantastiska klappar till varandra. Men det är nog naivt, förmodligen blir det panik och bråk och en uppskruvad treåring. Hahaha. Nä, det blir nog bra, och lugnt och fint och inte en massa tvång på konstig julmat åt höger och vänster. En liten skinka, senap, lite vörtbröd och must så klarar jag mig fint. Och tryffel då, förstås.
Och jag ska lägga undan all släktångest som jag känner på julen. Det HÄR är min familj och det viktigaste är att vi håller ihop, här och nu.
Nu måste jag räkna mina pengar och se vad jag kan köpa för julklappar till min man.