Jag känner igen dig!

Det är så att jag vet, men jag vet inte om att jag vet. Och när jag får reda på att jag faktiskt visste, så känns det lite… förvånande!

Såhär menar jag: Ibland kan jag känna på mig att saker och ting ska inträffa. Oftast rör det sig om personer som hör av sig till mig (antingen personligen eller via telefon, e-post eller brev), och ofta är dessa personer människor som jag inte träffar så ofta i mitt dagliga liv.

Jag kan exempelvis se en för mig okänd person nere på stan och tänka att den personen är väldigt lik någon som jag känner. Senare samma dag (eller en eller två dagar senare) så hör den här personen (som jag faktiskt känner) av sig till mig på något sätt! Som om synen av den här okända personen liksom signalerade till mig att jag snart kommer att höra av personen som liknar honom/henne! Eller kanske snarare så att personen jag känner via den okända personen förbereder mig på att han/hon kommer att höra av sig till mig…

I måndags gick jag igenom en massa gamla pärmar på jobbet. I en av pärmarna hittade jag utskrivna e-postmeddelanden från personer jag lärde känna under mitt första år på jobbet. När jag gick igenom dessa meddelanden så kom jag naturligtvis att tänka på dessa personer, och vad händer idag?! Jo, jag får ett mail från en av dem! Och jag har inte hört av den här personen på… ja, säkert två-tre år! Vad är oddsen, liksom?

Och på tisdag kväll ringde det hemma hos mig och jag tänkte och hoppades att det skulle vara en viss J som ringde, men det var det inte. Men ungefär två timmar senare ringer telefonen igen, och då är det de facto J… Fast det kanske inte riktigt räknas, för jag hoppas alltid att han ska ringa…

Till saken hör dock att jag bara i efterhand kan se ”sambanden”. Om jag idag skulle se en person på gymmet som jag tyckte liknade någon jag känner (och som jag inte hört något från på ett tag) så skulle jag där och då inte kunna tänka: Aha! Snart kommer den här personen att höra av sig till mig! Så väl införstådd med detta är jag inte. Fast det kanske vore coolt om jag vore det. Att kunna ”se” lite in i framtiden. :)