Håhåjaja. Då var man tillbaka på kontoret igen. Har haft en lååång helg, så jag antar att det är dags att falla in i vardagens mönster nu igen. Var (förutom lördag och söndag) ledig både på fredag och måndag, och har varit på visit hemma hos föräldrarna. Där var det verkligen lugnt och skönt och eftersom de bor i ett yttepyttelitet samhälle så var det mest spännande som hände där att man nu börjat gräva ner nya ledningar till kabel-TV
Varför är jag en sådan velpotta? Eller
Det är inte det att jag velar, utan mer att jag inte vet vad jag vill. Det är inte så att jag tvekar angående vad jag ska göra (har inte nått det stadiet än) utan helt enkelt inte vet vad jag vill/bör/ska göra. Eller är det när man inte vet vad man vill/bör/ska göra som man är en velpotta? Och jag vet verkligen inte. Eller så vet jag, men jag är feg. I ett desperat hopp om att låta ödet bestämma vad som ska hända så tänkte jag tyst för mig själv att jag skulle lyssna på radio och tolka den låt som närmast dök upp i radioapparaten och tänka på vad den låten hade att säga mig. Och vilken ödesdiger låt spelas upp för mig? Life med allas vår E-Type. Hur tolkar man det?! Är det ett tecken från h*n där uppe som säger mig att om du är så korkad att tro att du ska kunna lösa detta bara genom att lyssna till en låt så ska jag minsann spela E-Type för dig. Man kanske borde skratta åt allt, egentligen.
Läste ut Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät hemma hos mina föräldrar. Den var lika bra den här gången som första gången jag läste den. Den boken får mig att börja fundera, och det är ju bra. Kanske jag kommer fram till en slutsats snart vad gäller mina funderingar. Boken jag för tillfället läser är Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Den är definitivt inte av samma kaliber som Paulo Coelhos böcker, men helt OK som underhållingslitteratur. Som de flesta böcker i denna genre verkar Små citroner gula vara rätt förutsägbar, och det är säkerligen ingen bok som jag kommer att överösa med lovord efter att jag läst ut den. Men, men.
Man har planerat att flytta vår avdelning på jobbet. Det vill säga att man ska förflytta oss från våra ändamålsenliga lokaler till en korridor. Eller, inte ens en korridor; typ ett relativt tomt utrymme som råkar ha ett antal rum i närheten. Där tycker man att vår verksamhet ska vara. Rätt dumt tänkt (milt uttryckt), om ni frågar mig. Dessutom ligger detta ingemansland i direkt anslutning till en korridor (där det sitter en massa människor och jobbar) och hur bra kommer det att fungera när vi under ett par gånger om året har typ 80-100 besökare per dag? Inte bra, om ni frågar mig. Men det är inte någon som har frågat mig, så det är väl bara att gilla läget. Kanske man borde emigrera till Aruba eller något annat angenämt ställe där man kan lära sig dyka samt dricka margaritas i stället. Tål definitivt att tänkas på.
Jo, och självklart: Igår när jag klev på bussen för att åka tillbaka hit så frågar landsorts-busschauffören sin vana trogen om jag ska ha en vuxenbiljett
Ja tack , jag vill gärna ha en biljett så att jag blir vuxen.