Längtar ut

Sitter här inne och tittar ut över höstskog i solsken. Får lust att rymma, bara gå min väg, traska på och se vart vägen tar vägen...

I många år trodde jag att livet gick ut på att vara duktig flicka, göra färdigt allt jag påbörjade, plikter först och nöjen sen. Jag var oumbärlig på jobbet, stretade tills jag fick ryggskott. Jag levde på beröm, på att vara behövd, men klarade inte att be om hjälp, kunde inte ta emot utan att förtjäna.

Sen träffade jag min käraste vän som lärde mej att göra ingenting en hel helg! Underbart! Andra vänner lärde mej så småningom att kunna ta emot, låta mej bli omskämd och bortpysslad nån gång ibland. I ett förälskelserus upplevde jag för första gången att bryta mot oskrivna lagar, leva i ögonblicket utan att bekymra mej om konsekvenserna.

Det här är insikter jag har fått kämpa för och det är så lätt att falla tillbaka. Det är så enkelt att låta andras förväntningar och krav styra mitt liv, då behöver jag inte tänka och känna efter. För det tar på krafterna att stå på sina egna barrikader och utmana sej själv hela tiden.

Jag vill leva livet levande, njuta, känna, våga! Inte vara en kall liten knut av prestationsångest.

Därför ska jag försöka att varje dag göra nåt för min eviga själs glädje och idag ska det bli just det här - att rymma från jobbet en stund och ta en promenad genom höstskogen!