Hjärn-muskler!

Tänkte gå på gympan idag efter jobbet, men så var det en annan ledare och hon körde aerobics! Jag har koordination som en gravid flodhäst med tre vänsterfötter så jag hängde på i en halv låt ungefär sen trasslade jag in mej och gav upp. Det är väl konstigt hur man kan tappa precis allt självförtroende på mindre än en minut?

Nåja, skam den som ger sej, så jag stannade kvar tills nästa pass skulle börja. Det var järngympa - för dom tuffa grabbarna. Stänger och hantlar, hela rasket, intensivgympa med svettränder. Nåja, allt är bättre än sprattelgympa tänkte jag och högg i.

Det var underbar musik på hög volym. Det var en stadig knutte som uppmuntrade oss med glada tillrop. Jag tappade stången på tårna, fick kramp i nackmusklerna, och det var helt underbart kul! Jag körde verkligen musten ur mej totalt. Sista låten drabbades jag av nån sorts storhetsvansinne och sprang ikapp med en tvåmeters karl och VANN! (Nåja, jag tror inte han fattade att vi tävlade...)

Nu darrar jag i varenda muskel, kommer inte att kunna röra en fena imorgon, men jag är fullkomligt underbart genomkörd i hela mej och har adrenalin upp till öronen. Jag kan! Jag är stark! Jag har kondis!

Hur kan man reagera så totalt olika på utmaningar? Allt sitter i huvudet!