Funderar lite.
Tänker att, jaha, nu var vi här igen. Tittar ut genom fönstret. Vädret är precis så som jag känner mig; grått, rätt så kallt och det hänger regn i luften. Lägger ner kudden på sängen igen. Han har vilat sitt huvud på den under natten. Nej, inte hela natten. Ett tag hade han skjutit kudden ifrån sig. Ville inte veta av någon kudde just då, bara för att en stund senare dra den till sig för att njuta av att kunna vila huvudet på den igen. Han är inte medveten om att han agerar på det här sättet. Han sover. Jag sover inte.
Filosoferar lite.
Mönstret känns igen. Lever alla människor efter ett för dem unikt mönster? Är det därför som vissa människor dras så oförståeligt till varandra? För att mönstren passar ihop? Och är det därför som vissa människor absolut inte kommer överens eller kan få saker och ting att fungera? Vad skulle hända om man fick för sig att bryta mönstret?
Tänker vidare.
Tror minsann att jag måste bryta mönstret. På något sätt. Måste bara fundera ut på just vilket sätt. Jag hoppas att jag väljer det modiga sättet. Det vore nog bra. Fast då måste jag först samla på mig lite mod. Eller så är det bara jag som tror att jag inte är modig? Jag är modig när det gäller vissa saker och vissa personer, men när det sedan kommer till honom
Ja, då vet jag inte vad som händer. Eller varför.
Hmm