Heliga ko, här händer det så mycket och knallar in så mycket folk att jag nästan känner för att kasta täckmantlar och ha mig. Men kanske inte ändå.
Den största känslan just nu är ungefär blörg. Jag är nere och ganska ledsen och trött på att alla mina reaktioner kommer så förbannat sent. Och så funderar jag på att bryta en relation, men jag hatar att vara så dramatisk. Det brukar snarare bli så att jag till slut kommer på att jag är sårad bortom räddning och relationen dör ut av sig själv. Det är så charmigt.
Jag skulle ha tränat också, men istället ligger jag här och dricker upp det sista i den där rödvinsflaskan som stod här och käkar upp kladdkakan. Charmigt var det.