sönderflyttad

Jag har en ny nagelfil - Annie följde med sin hudvårdsterapeutiska mamma till nån grossist och handlade, jag beställde en sån braig glasfil (blev kär i din i somras, mira!) - men jag har ändå inga naglar kvar sen flytten i helgen. Eller nagelband för den delen. Ajaj. Blåmärken överallt oxå. Hysteriska mängder kartonger som inte kommer packas upp står på vinden (fan vad med prylar jag har!) - hoppas bara att den som flyttar in i det andra rummet i dubletten inte har så mkt saker. Vindsförrådet är väl tilltaget men jag brer ut mig rätt duktigt just nu... =/
Hoppas f.ö att det är nån vettig människa som flyttar in. Jag hade - innan flytten - tanken att fortsätta leta en egen lägenhet istället för bara ett rum, men nu när jag blivit påmind om hur mkt jag hatar att flytta inser jag att det enda som kan få mig tillräckligt motiverad till flytt är en helvetesgranne i stil med den jag delade badrum med när jag gick på folkhögskola. Hon eldade upp en killes Bowie-affisch på allrumsgolvet en natt, för att han inte var kär i henne.
Jag hoppas dessutom att den som flyttar in inte har nåt emot råttor för de står just nu i den gemensamma hallen.

En låååång lista med saker som måste införskaffas glömdes imorse på köksbordet. Men det börjar i alla fall synas nån slags struktur och ordning. Förhoppningsvis kommer jag lugna ner mig allt mer ju mer ordning jag får. Magkatarr är det inte värt att få när man flyttar. Jag är glad att Erik kom ner i helgen och hjälpte mig att varva ner åtminstone lite, påminde mig om att andas, tröstade, stoppade i mig mat och kånkade lådor. Han är inte bara söt, han är användbar oxå! Typiskt bra. =)

Och slutligen, största tacket till syster och svåger för flytthjälp.
*puss* på er - ni är den bästa familj jag har!