Blockerad

En av de värsta sakerna jag vet med att skriva såhär - och jag tror att så gott som alla "kollegor" känner igen sig - är när man av en eller annan anledning plötsligt cencurerar sig själv. När man av omtanke - eller rädsla, för all del - låter bli att skriva saker man egentligen vill ha ur sig, bara för att nån speciell människa KANSKE läser.
Eller definitivt läser, och använder det man skriver emot en.
Eller så nojar man bara över det.

Sak samma - ni fattar poängen? Resultatet är detsamma: blockering.
En massa saker som skulle kunna skrivas; små leenden, himlastormande insikter, irritation, sorg, ilska, skuld, kärlek, framtidshopp, framtidsångest - huvudet är fullt av tankar att fylla dagboken med, men alla fastar de nånstans mellan huvudet och tangentbordet.
Blockerad.

Fy fan vad jag avskyr det - men det släpper förhoppningsvis. Brukar göra det. Jag måste bara hitta lite fast mark igen istället för det här gungflyet jag står på för tillfället. Sen jävlar ska jag sluta bry mig så mycket om vad andra tycker.

-------------------------------------------------------------------------
Nåt jag däremot KAN skriva utan att det fastnar på vägen är att jag blev moster igen i måndags, till en liten Lovis. Förhoppningsvis kommer hon bli snyggare än vad hon var de första timmarna av sitt liv, men det hyser jag ingen större tvekan om. =)