Och nu då?
kicko 2004-09-13 09:25 (20 kommentarer)Dags att inse och erkänna att vårt förhållande defacto redan var slut, liksom. Jag är inte längre där, känslomässigt.
Fan vad jag har önskat att det varit annorlunda, fortsatt vara "som vanligt", bra bara. Men nä. Det är inte heller sant. Jag har inte direkt kämpat emot, slagits för att hitta tillbaks till där det var bra. Faktiskt.
Och då finns det väl bara en sak att göra...
Jag grät mer än Lars. Han var väl beredd på det - han har undvikit mig så mkt det gått den senaste veckan eller så, känns som han varit rädd för vad jag säga...
Inga frågor, inga reflektioner. Tack & lov inga martyrutbrott heller.
Men ändå. Jag väntade mig nåt mer. En reaktion, annan än ett konstaterande att han inte var förvånad, men ledsen.
Fortfarande vakuum liksom.
Fast med en lite annan smärta än tidigare.
Det gör ont, men jag känner mig på ett vis lättad.
Jag har åtminstone tagit ställning nu.
...och vart fan tar jag nu vägen?
kakor
Det kommer att ordna sig. *kram*
2004-09-13 09:31:12
kicko
2004-09-13 09:35:48
leaves
2004-09-13 09:43:17
nina
2004-09-13 09:46:26
Frigg
*kramar*
2004-09-13 09:48:12
Vivi
2004-09-13 10:41:50
Anni
2004-09-13 11:27:42
Mea
2004-09-13 11:47:14
Mira
Jag hittar inte orden.
2004-09-13 17:34:41
Vivi
2004-09-13 17:56:25
Coppelia
2004-09-13 20:00:38
Paula
2004-09-13 22:22:09
Flikka
2004-09-13 23:35:00
Cia
Och på många sätt är de praktiksa problemen en räddning, att grubbla över dem istället för det känslomässiga ger en tråd att gripa tag i mitt i kaoset. Ngt att kasta sig över och säga "det HÄR måste fixas"! och helt gå upp i.
Som student är det lättare, dela lägenhet med ngn annan fattig är en idé, det gör Sofia. Går så bra så.
Kramar Cia
2004-09-14 14:42:02
Caspol
2004-09-14 18:21:43
Caspol
2004-09-14 18:23:32
Scylla
Sånt är jobbigt.
Men brukar det inte vara allra värst innan man fattat definitivt beslut?
Jag tänker på dig, det vet du. Mer än på biblioteksragatorna t o m - jag loooovar!
2004-09-14 22:06:14
Lars
Skulle jag slitit tag i dig så hade du bara sprungit snabbare. Hade jag, trots ord och reaktioner, fortsatt som förr och påtalat att jag älskar dig trots noll gensvar, velat kramas trots avvisanden, etc. så hade det inte gjort något gott.
Vad gör man om man märker att den man mest älskar är som en magnet vars polaritet vänts? Jo, jag satt stilla och hoppades på att om det fanns någon chans att du skulle komma tillbaka så skulle du göra det. Varje rörelse från min sida skulle bara ha påskyndat flykten.
Helt maktlös har jag varit när jag tvingats observera att min ädlaste skatt glidit bort.
Jag hoppas du aldrig någonsin behöver uppleva något liknande.
Jag älskar dig hopplöst mycket.
2004-09-15 15:50:52
balletdancer
2004-09-16 01:01:13
Coppelia
2004-09-16 13:51:42
Info
- Namn
- Kicki
- Född
- -
- Hemstad
- Nkp
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2003-02-13
- Antal texter
- 803
- Övrigt
Valspråk
Never underestimate the power of human stupidity
Utmärkelser
- Hypodeas jultävling 2005
- Lövtävlingen 2006
- Lövtävlingen 2007