På kontoret där jag jobbar är vi totalt åtta personer; tre av manligt kön och fem av kvinnligt kön. Åldersfördelningen är sådan att vi är fyra personer som är kring trettio år, och de resterade fyra är kring femtio år, så man kan säga att det finns en liten generationsklyfta där. Trots att jag har jobbat här i drygt fem år och dessutom har jobbat här längre än fyra av de övriga kollegorna så känns ibland det ändå som folk (tror att man är här för att typ koka kaffe åt de övriga (läs: som är äldre än mig, alternativt av manligt kön).
Scenario: Jag och min manliga kollega som är lika gammal som jag är ensamma här på kontoret. In kommer en besökare av manligt kön och frågar efter någon som jobbar här. Jag svarar då att det för tillfället bara är jag och min (jämnåriga, manliga) kollega här. Besökaren förklarar sitt ärende och jag säger att det tyvärr är en av de icke närvarande kollegorna som besökaren måste invänta, men att om besökaren förklarar sitt ärende lite närmare så kanske jag åtminstone kan ge några svar under tiden. Nej tack, säger besökaren, och spatserar in till min manliga kollega och undrar om denne inte kan vara besökaren lite behjälplig under tiden som besökaren inväntar den icke närvarande kollegan
Jaha. Och det jag sa lät som blablabla, eller?
Scenario: Jag är ensam på kontoret och in kommer en något äldre besökare. Besökaren frågar om det inte finns någon närvarande som jobbar här. Nej, jag har bara ockuperat ett rum här och sitter vid min dator och låtsas jobba, för egentligen är jag en superhemlig agent på superhemligt uppdrag, så prata definitivt inte med mig.
Scenario: Min kommande jobb-resa diskuteras på ett möte, och en kollega modell äldre beklagar sig över att det blir så lite folk kvar på kontoret när jag och en annan kollega (modell lite yngre) åker iväg. Ursäkta?! Jag reser i princip aldrig. Hittills i år har jag varit bortrest totalt c:a fyra dagar, om man jämför med kollegan modell äldre, som titt som tätt åker iväg på saker och ting. Och jo, det kanske märks lite när jag är bortrest, för många av kontorets besökare besöker ofta just mig, men det innebär inte att det är mina besökare, utan att de (det vill säga något yngre besökare) allt som oftast väljer att besöka just mig (fastän i princip vilken annan här på kontoret skulle duga) eftersom jag inte gömmer mig inne på mitt kontor och inte signalerar stör mig inte om det inte rör sig om en jättekris.
Det här är något som jag stör mig på med jämna mellanrum, och jag kände att jag bara ville avhandla det. Så det så. Det trista är väl att detta inte bara rör mig, utan också mina andra yngre kvinnliga kollegor här på kontoret
Och till saken hör att de äldre kollegorna/besökarna säkert inte ens reflekterar över sina beteenden. Om jag blir såhär när jag blir äldre hoppas jag att det är någon som säger det åt mig: Mea, lägg ner det bitchiga beteendet, tack! Och jo, visst skulle jag kunna säga ett och annat åt de kollegor som uppträder på detta sätt, men ibland är det helt enkelt inte läge (speciellt inte framför besökare
) och så är jag väl den som inte vill orsaka uppror
Men jag ska ta mig i kragen och börja ge dem svar på tal! Ska bara jobba upp modet lite
Lite kaotiskt skriven text kanske... Återkommer kanske med förtydliganden! Man ska inte skriva när man är upprörd. Eller så ska man kanske göra det...