Hej.
Idag ska vi självömka oss lite. För det är så att idag fick jag ett mejl som sa ungefär "vad konstigt det är att jag känner värsta attraktionen till dig hela tiden fast det är jättejobbigt med x just nu. och att jag känner det oavsett om det är bra eller dåligt med x. och den här vänskapen mellan dig och mig är ju fin. det är bara kärleken jag inte vet."
Och så blir jag som vanligt glad och ledsen om vartannat. För visst är det trevlig med en besvarad attraktion, men det jag ömkar över nu är att jag seriöst börjar fundera på om det ens GÅR att bli kär i mig. Ingen blir kär, alla vill på sin höjd talla lite. You had to chose between the princess and the whore och jag är visst aldrig prinsessan.
Dessutom börjar jag ana att jag faktiskt har blivit kär däremot. Hur jävligt är inte det?