Igår kväll ringde en kompis som jag inte har hört av på ett tag. Hon bara sprudlade av vitalitet och hade massa kreativa ideer. Startar eget, håller på att få ett nytt jobb, tusen projekt på gång och detta berättade hon i kulsprutefart och med stor energi - jag kände hennes yviga gester genom telefonluren!
Det kom som en frisk fläkt in i mitt unkna liv! Jag har gått omkring och känt mej allmänt slö och hängig och nu inser jag - det beror förstås på att jag har för lite att göra! En gång i tiden var jag som hon, tusen järn i elden och uppöver öronen engagerad i allting. Nu masar jag mej fram på halvfart, inte konstigt att jag blir seg!
Visst, lagom är bäst så jag tänker inte vispa iväg och bränna ut mej eller så, men faktum är att jag mår bra av lite utmaningar. Det var så härligt att bli påmind om hur det kan vara, hur mycket energi man får av att verkligen brinna för något.