Understimulerad och uttråkad!

Egentligen händer det oroväckande lite i mitt liv. Jag går till jobbet, kommer hem, slöar bort kvällen och så gick den dagen. Alla dagarna som bara gick – inte fattade jag att det var livet. Klokt citat av nån, vem det nu kan ha varit…
 
Så kom igen Livet! Händ nåt! Ge mej lite tuggmotstånd!
 
Tänk om livet var som en film. Då skulle jag kallas iväg på ett topphemligt uppdrag, där jag med mitt hjältemod räddar hela världen från att gå under. Fast i verkligheten får jag nöja mej med att bli kontorets hjälte när jag lyckas plocka ur alla papper som fastnat längst in i kopieringsmaskinen.
 
Är livet inte mer än det här? Jag som lovade att aldrig bli gammal och tråkig och nu sitter jag här, fast i bekvämlighetsfällan. Men fortfarande med en längtan efter nåt mer, en mening, en uppgift, nåt bortom, utöver…