Nej. Vissa saker finns liksom inte även om de så har hänt. Det är bara så.
Jag höll andan i några dagar, jag virvlade omkring utan riktigt styrsel men jag tror jag landade igen. Det är skönt med stillheten men på ett annat plan var det en ganska obekväm landning. Det är simultankapacitet.
Någon verkar kär, och inte i mig. Och jag har lust att kasta saker på honom och tala om för honom vilket jävla pucko han är som inte fattar. Det var ju det han skulle göra, det var ju därför jag backade: för han skulle förstå och komma till insikt. Sådär bra är det inte utan anledning.
could it be that I made him love her more?