Öppen dörr

Jag hade besök hemma inatt. En kompis till en kompis hade vägarna förbi min lilla stad och jag sa glatt, utan att tänka mej för, slå en signal så kan du bo hos mej. Och så gjorde han det!

Oj! Tänk om? Vad tror han att jag vill? Tjej som bor själv som bjuder in kille som hon träffat ett par gånger bara. Hmmm?!

Nåja, han kom och det gick jättebra. Lugnt, inga undertoner, bara jättetrevligt fikande och pratande hela kvällen.

Ibland är jag alldeles för spontan, säjer saker utan att tänka mej för. Jag vill så väl och tror så gott om alla. Jag måste ha en särskilt effektiv änglavakt, för det går faktiskt nästan alltid bra. Det är bara ibland som eftertanken slår mej och jag inser, långt efteråt, att det jag sa eller gjorde säkert misstolkades och fy så pinsamt och fel det blev!

Men så kan man väl inte göra heller? Vanliga, blyga svenskar gör inte sånt! Vad ska folk tro?! Så där kan man väl inte bära sej åt?

Fast igår blev det bra och jag känner mej rätt nöjd ändå, att ha vågat möta en relativt okänd människa, fått utbyta intressanta tankar och ideer i ett trevligt samtal och kunnat göra nån en tjänst. Det är väl inte så farligt?