ovisshet

.jag 2021-01-25 15:39 (1 kommentar)
jamen nu är januari nästan över, det är väl ändå härligt. och lite ljusare blir det, visst kvittrar väl fåglarna mer nu, mr S och jag är sams igen efter att det har varit lite gnissligt, och alla är - peppar peppar - friska. allt är rätt så bra.

men: så skulle jag bara ringa djursjukhuset och förnya minstings recept. han blev ju riktigt sjuk för ungefär tre år sen, vi trodde inte han skulle överleva och det var cellgifter och dubbla maxdoser kortison och sorg och mega-ångest innan det vände och han blev bättre. sedan trappades kortisonet ner, framåt sommaren var det nere i 2,5 mg/dag och då tyckte veterinären att vi skulle prova att ge honom 2,5 mg varannan dag, och då fick han ett återfall av sin sjukdom. ny höjning av dosen, ny sorge/ångestperiod men sedan vände det igen. och sedan dess har han stått kvar på sina 2,5 mg per dag. och han mår bra, han är pigg och njuter av livet så som jag kan bedöma det. han har fått lite ökad aptit och lite tunnare päls, men han har inte tappat i muskelmassa eller någon annan märkbar biverkning. nu tyckte dock veterinären att det var dags att komma in och ta lite nya prover och sedan eventuellt börja trappa ner dosen.

och ja, jag vet inte, jag har som en olustig klump i magen. för när vi försökte förra gången så gick det ju inte bra, och det jobbiga är att det inte märktes någonting på minsting, det var bara provresultaten som var åt helvete. jag vet att kortison har biverkningar och jag vet att det kan påverka lever och njurar och allmänt förkorta livet något, men minsting har - förutom sin autoimmuna sjukdom - ett kraftigt blåsljud på hjärtat (som han inte heller är märkbart påverkad av, han röjer och rasar med stumpen och kan lätt gå en mil utan att bli andfådd) och jag räknar inte med att han kommer att bli en supergammal hund. han fyller nio i år, det är inte jättegammalt för en liten hund men han är inte heller någon ungdom.

och nu är jag såklart rädd för detta: 1. att proverna ska vara dåliga. 2. att veterinären ska insistera på att kortisonet ska trappas ner.
och jag vet inte hur jag ska tänka här. om jag ska lita blint på veterinären fastän veterinären vet att det inte gick bra förra gången kortisonet skulle trappas ner? ska jag stå på mig? vad har jag rätt att kräva? kan de neka? det är min hund, det är jag som betalar - men? vad är bäst för minsting? och tänk om hans lever- och njurvärden är jättedåliga? vad gör vi då? då kanske han inte ens kan fortsätta med sin medicinering.
jag har liksom aldrig varit i den här situationen förut och det är så svinjobbigt. nu går jag och väntar på att de ska ringa och berätta om provsvaren var bra eller dåliga. sen får man väl ta det därifrån antar jag. men ja, ovissheten är så sjukt jobbig.

Tinto

Det är mycket värre när det ”är något” med de fyrbenta än med en själv. ❤️

2021-02-02 15:23:50


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.