Till förstasidan

 
lite paus - 2021-01-14 13:28
när jag jobbar hemma så brukar jag unna mig lite sovmorgon eftersom jag då inte har någon restid. i morse vaknade jag av mr S' väckarklocka och kände direkt att jag aldrig skulle kunna somna om, så då var det ju lika bra att tassa upp, smacka igång datorn och börja beta av dagens to do. eller tyvärr har jag väl ingen sån där uttalad "dagens to do" utan allt kring mitt nya helvetesprojekt är fortfarande rätt så luddigt. vi ska ha det första stora projektmötet på måndag i alla fall, efter det klarnar det förhoppningsvis lite mer.

jag valde ju att avtala bort min övertidsersättning förra året. nu var det så att jag hade rätt så mycket komptimmar sparade som jag hade tänkt ta ut under julledigheten, och utöver det hade jag även en del övertid i december. för den här förhandlingen om lönen hade vi ju den 8 december, och sen dröjde det väl ytterligare någon vecka innan jag fick det nya avtalet för påskrift och då tänkte jag att det skulle väl gälla från årsskiftet, men då var det från 1 november, dvs jag skulle få nya lönen retroaktivt för november och december men inte kunna plocka ut min komptid.
frågade vår VD, som attesterar lönerna, hur jag skulle göra med det nu då. och då var det antingen den nya lönen från 1 november och ingen komp/övertid, ville jag plocka ut komp och övertid så fick den nya lönen börja gälla från 1 januari. valde det senare för jag hade dock drygt 40 komptimmar och kanske 13-14 timmars övertid, vilket ändå motsvarar omkring en och en halv veckas ledigt. det tror jag inte motsvarar retroaktiv löneökning för en månad minus engångsskatt, plus att det är en lite en principsak för mig. då sa vår VD att vi skulle lösa det lite "pragmatiskt" utan att blanda in HR, utan han skulle göra en liten quick and dirty fix när lönerna skulle attesteras. jaha, men mitt i alltihop skulle vi byta lönesystem till en koncerngemensam modell. tidigare har varje land haft ett lokalt system, men nu ska det centraliseras och vår administration ligger i ett utländskt bolag. man kan ju tycka att det är rimligt att påbörja ett nytt system från 1 januari men nähädå, plötsligt skulle december också registreras i det nya systemet, fastän vi registrerat december i det gamla svenska. och då hade jag ingen kategori för övertid för det har ju inte jag i min nya lön som gällde på pappret i december men i praktiken inte förrän i januari. STÖN vad jobbigt. men nu har det nog löst sig, tror jag, hoppas jag.

sen är det årets assistenter. M ska vara föräldraledig hela säsongen och E ska jobba 60 % och sedan har jag ju fått en kille, F, från ett av de utländska bolagen. efter många om och men kring var han skulle bo, när han skulle komma, hur han skulle ta sig hit och ska han sitta i karantän eller ej, så har det nu bestämts att han kommer vecka 6. det är ungefär samtidigt som E börjar sina 60 % efter att ha varit föräldraledig, så det passar ju rätt bra. och sedan lyckades jag förhandla mig till att få anställa J, som var vikarie nu i slutet av förra säsongen, från mitten av mars och 6 månader framåt. det var en kamp. först var tanken att hitta någon på 40 %, men det kändes ju omöjligt att till en börja med hitta någon som var intresserad av bara 40 % och sedan få till det så att det skulle passa med E:s 60 %. så sen skulle jag få anställa någon på heltid fast bara under högsäsong. och det är ju mycket bättre. men vår VD, som tidigare var produktionschef, han är så ofantligt snål när det kommer till anställningar. och javisst, jag FATTAR. det är dyrt med personal och det är svårt att säga hur säsongen ska bli för det vet ingen och man vill inte ha en massa dyr personal som går dräller utan att ha något att göra. men skulle han få bestämma så skulle J få börja samma dag som skiftperioden drog igång och inte få vara kvar en minut längre än skiftet varade. och sen tycker han alltid att resten ordnar sig för jag finns ju alltid där som en resurs och backup om det skulle behövas. det är som att han inte fattar att jag faktiskt har andra arbetsuppgifter numera. som tur är så är han ju inte min chef längre, och min chef är bra i det avseendet, och hans chef är också vettig. skönt att det har löst sig, nu hoppas jag bara att säsongen ska flyta på för dessa tre små gossar som alla är yngre än vad mina barn är (ohmygod!).

så nu känns det som att förutsättningarna ändå är så skapliga de kan bli med tanke på omständigheterna. språkligt kommer det kanske att bli lite marigt för F kan ju ingen svenska. men i takt med att vår koncern växer och arbetet mer och mer handlar om att likrikta bolagen i koncerngemensamma projekt så känns det faktiskt inte FULLT lika jobbigt att köra allting in English please som det gjorde för några år sedan. därmed inte sagt att det går jättesmidigt. men för det mesta känns det väl ändå hyfsat görbart.

hemma är det lite surt och skavigt just nu. vi hade en jättebra julledighet utan ett endaste litet tjafs. men så i söndags kväll så hände en sån där löjlig grej, mr S blev sur för att han tyckte att jag borde ha räknat ut en sak som HAN tyckte framgick glasklart, och jag tyckte att om det var så viktigt för honom (vilket det inte var för mig) så kunde han väl ha pratat med mig om det istället för att förvänta sig att jag ska vara tankeläsare. och då blev han irriterad och när han är irriterad så höjer han alltid rösten och avbryter när jag ska förklara hur jag tänker, och sedan blir han ännu mer irriterad för att han tycker att jag "aldrig kommer till saken". jag tyckte då att det var väl en synnerligen löjlig sak att bli irriterad över, höll mig lugn, saklig och i samtalston men det irriterade honom väl bara ännu mer och tja, det finns ju också en gräns för hur länge jag kan hålla mig lugn och saklig också. speciellt eftersom det kommer det ena orimliga påståendet efter det andra som jag aldrig får bemöta eftersom jag blir avbruten hela tiden. så jaha, det var väl en trist avslutning på julledigheten, vi gapade på varandra en stund och sen sa jag (på nytt behärskad) att om han inte hade något mer att säga så tänkte jag avsluta diskussionen för jag tyckte inte den ledde någonvart, och då sa han fine, det kunde vi göra.

men sen dess har han gått och SURAT. skulle man fråga honom så skulle han säga att det gör han absolut inte, men när han kommer hem från jobbet så säger han hej, går och fixar något att äta (vi äter inte gemensam kvällsmat i veckorna) och går upp i arbetsrummet istället för att sätta sig i soffan eller vid matbordet och prata som han alltid gör annars. och frågar man honom så skulle han nog också säga att det är jag som surar. och det gör jag ju på ett sätt för jag tycker det var en så löjlig grej att bli sur för och okej, man får bli sur även för löjliga grejer ibland men det får ju finnas någon rimlighet i hur irriterad man kan bli över bagateller, tycker jag. vi hanterar detta på olika sätt, men jag tycker inte om hans sätt som är att börja gapa och skrika och komma med helt orimliga påståenden (exempel: om jag säger att jag är besviken på att han inte gjort xxx som han lovade göra så kan han med lätthet få det till att jag sagt att han är efterbliven och borde spärras in på mentalsjukhus. alltså inte då att han får känslan av att jag tycker det, utan att jag verkligen HAR SAGT detta) i samma omfattning oavsett dignitet, det är ju lite skillnad på att stjäla kronjuvelerna och glömma köpa mjölk, kan jag ju tycka. men i hans värld finns det ingen urskiljning utan i stridens hetta är det alltid JAG som skapar alla konflikter oavsett hur de har börjat eller vad de handlar om. sen kan han mycket väl erkänna i efterhand att det inte var så, men det är aldrig någonting som kommer självmant, det kräver alltid att jag tar initiativ till att prata och reda ut. och jag kan ju tycka att någon gång och någonstans får han faktiskt börja ta ansvar för sitt, och där är vi nu. i tystnaden. jag svarar ju såklart om jag blir tilltalad, men jag säger inte så mycket mer. för jag är så HELVETES trött på att det alltid ska vara jag som liksom måste ta initiativ och tina upp den frostiga stämningen som HAN har skapat. jag vet ju att om jag bara "bjuder till" och börjar prata som om ingenting hänt så kommer han att bete sig precis som om ingenting har hänt och sen är allting bra till nästa gång det blir nån fnurra på tråden.


blä. ja. och det är snö och kallt och jäveljanuari och ungefär så kul har jag det just nu.
Föregående inlägg N&uaml;sta inlägg Ordbok - Prenumerera - Lista alla - RSS: Text/Kommentarer

Kommentera!

Vilket användarnamn finns överst i listan till vänster?




Ditt namn:    

Du vet väl om att du underlättar för skribenterna om du skriver @namn: när du svarar någon i kommentarsfältet?

Tillåtna HTML-tagar: <b>, <i> och <u>

Info / Stat / Frågor

Namn: -
Född: 1968
Hemstad: -
E-post: -
Hemsida: fr utvalda
Medlem sedan: 2008-10-20 11:44
Antal texter: 1712
Övrigt:



- Skicka hypobrev -

VALSPRÅK det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.