Till förstasidan

 
Ardennern kroknar - 2017-06-01 10:39
Med pigga raska steg framåt. Så är det ju. Också. Men inte hela tiden. Mitt forna ardenner-jag fallerar långsamt. Det är väl åldern, men den där inneboende känslan av att jag är fysiskt stark och kapabel håller på att mosas av insikten om att jag blott är en liten tant mitt i medelåldern. Jag är inte lika stark, inte lika uthållig, inte lika kraftfull som jag varit. Mentalt starkare, ja, men fysiskt klart mer... mjuk. Mosig. Medelålders.

Det har snart gått två månader sedan lastbilsdåren och det är nu åter vardag. Jag har fått professionell hjälp via mitt försäkringsbolag och känner att jag landar på fötter. Jag får hjälp att förstå mina starka reaktioner och varför just jag inte bara kan släppa och gå vidare. Det finns en motorväg som vid nyupplevda trauman går raka vägen till gamla bortglömda trauman. Där blommar de upp i sin fulla prakt på nolltid. Känslohjärnan synapsar hejvilt och hinner inte alls putta över känslorna till den logiska delen av hjärnan. Det är fest i kaoset och lika snabbt som trauman återupplevs så tar man hissen upp till mörkerrummet där allt möjligt hemskt målas upp och nästan blir till verklighet. Ångesten är ett faktum.

Det är lätt att fastna där och det är lätt att påbörja en farlig resa ner för fel spiraltrappa när man väl börjat grotta. Men med hjälp av någon som kan bringa reda i kaoset tar man sig vidare. Man lär sig något nytt om sig själv och sina reaktioner, man lär sig att förstå sig själv och varför det blir som det blir. Som jag inledde så krackelerar den fysiska ardennern i mig till viss del, men den psykiska rustar upp inför medelålder, tonårsmammaliv och ålderdom. Och jag inser precis som några gånger tidigare att en professionell terapeut är friskvård delux. Alla borde unna sig samtal några gånger under livets gång för att förstå sig själv bättre, för att växa och utvecklas. Learning by doing i all ära, men att få en professionell yrkespersons teoretiska modeller applicerade på sig för att öka förståelsen är inte dumt. Jag ger det fem av fem. Pocksigenochigen 2.0, helt enkelt. Efter lastbilen.
Föregående inlägg N&uaml;sta inlägg Ordbok - Prenumerera - Lista alla - RSS: Text/Kommentarer
Tinto
Tonårsmamma? Det var ju tal om dagis nyss? 🙂
-Att fysiken sviker mer och mer är inte roligt. Men det är bara att finna sig i (även om ett sunt leverne kan göra skillnad åtminstone ett tag) och vi kan ju tänka på att alla inte får bli gamla.

17-06-01 20:34

Jazzie
Skönt att läsa att du fått hjälp. Att den är bra. Och att du landar sakta men säkert. Trauman är så starka. Och de måste tas om hand om. De går inte att stoppa under mattan. Fast jag (och du) behövde närma oss medelåldern innan vi fattade det.
Kram

17-06-04 22:14

Pocks
@tinto: ja man tycker ju det men det ör tvp skolbarn i huset frpn och med augusti och en paus innan förpuberteten rullar in 😀.

17-06-07 22:40

Pocks
Den stavningskontrollen gjorde inte sitt jobb... 😫

17-06-07 22:41


Kommentera!

Vilket användarnamn finns överst i listan till vänster?




Ditt namn:    

Du vet väl om att du underlättar för skribenterna om du skriver @namn: när du svarar någon i kommentarsfältet?

Tillåtna HTML-tagar: <b>, <i> och <u>

Info / Stat / Frågor

Namn: -
Född:
Hemstad: -
E-post: -
Hemsida:
Medlem sedan: 2013-08-31 22:00
Antal texter: 10
Övrigt:



- Skicka hypobrev -