helg till slut när jag är slut

.jag 2020-10-16 14:27 (inga kommentarer)
men vilken jävla vecka då. M har varit sjuk hela veckan och jag har jobbat som en slav hela veckan och haft tusentals bollar i luften hela veckan och det som pockade mest var en deadline av karaktären do or die som inte på något sätt var förhandlingsbar. så jag fattade ett beslut i början av veckan att bara prioritera vissa av M:s grejer och så får det andra faktiskt vara tills hon kommer tillbaka. det känns SÅDÄR, för jag sätter en ära i att lämna saker som jag själv vill hitta det och jag tycker ju att man "ska" kunna få vara hemma utan att mötas av kaos när man kommer tillbaka (som jag alltid har gjort, men jag är inte bitter osv). men samtidigt: ingen gör ju MITT jobb när jag gör någon annans. plus att jag inte direkt kom till dukat bord i måndags morse. alltså, jag tycker jättebra om M men hon har lite sidor som jag inte uppskattar lika mycket (ja, vem har inte det?). bland annat har hon en tendens att skjuta upp vissa saker och lämna andra saker oavslutade, saker som hon ska fixa "sen" istället för att ta tag i det direkt och avsluta för dagen eller veckan innan hon går hem. som i fredags till exempel, då frågade hon om det var OK att sluta vid lunch. ja, det var det ju, men då förutsätter jag ju liksom att vissa grejer som vi har som rutin ska göras varje fredag, är gjorda. och det var dom inte när jag kom i måndags morse. sånt kan jag bli lite sur på, för även om man planerar att göra det så planerar man ju knappast att bli sjuk och då är det plötsligt någon annan som måste göra det.

och det som stör mig mest är att jag har pratat med henne om det och hon har sagt att hon är medveten om bristerna och tar det till sig och ska skärpa sig, men jag ser ingen större förändring. nu HAR det varit en tuff säsong, men samtidigt känner jag att lite kan man kanske ändå bita ihop och försöka lite till. men det är väl bara att konstatera att man jobbar med nittiotalister och själv tillhör man en annan generation och har tydligen en utdöende variant av begreppet arbetsmoral.

en annan sak som irriterar mig är att hon sa på anställningsintervjun (helt oombedd, det var ingen som frågade om någonting sånt) att hon minsann inte tänkte skaffa barn på minst tio år. nu får man SÅKLART ändra sig om sånt, det är inte det utan hela grejen är att i somras någon gång så berättade hon apropå att hon skulle behöva vara ledig för en del läkarbesök framöver, att hon höll på med någon hormonutredning för att hon och hennes man försökt få barn i över ett år utan att lyckas. och då hade hon varit anställd i...lite mer än att år. så det gick ju rätt snabbt att ändra sig. och som sagt, man får ändra sig och det kan ju absolut vara att man först vill ha fast jobb innan man börjar tänka i termer om att bilda familj, JAG SÄGER INGET OM DET HELLER mer än att ta inte upp det alls då, eller ljug inte så himla dåligt.

jag vet inte om jag skriver detta för att ha en ursäkt för att jag lämnar saker ogjorda, för det stör mig eftersom jag inte är en sån person. men jag PALLAR inte, så nu har jag tydligen ändå blivit en sån person. men jag har ägnat hela veckan åt att försöka sno åt mig lite tid här och där mellan möten som ska organiseras och hållas och protokoll som ska skrivas och så min jävla icke-förhandlingsbara deadline då. plus alla andra deadlines som bara spricker, men som jag åtminstone kan tjata mig till lite mer tid på med hänvisning till rådande omständigheter. det är ju inte mitt fel, men jag känner mig KASS.

men men. jag har lämnat det som var do-or-die och nu är det fredag och jag har I-N-G-E-N-T-I-N-G planerat i helgen. vet inte när detta hände senast, men det känns som det var evigheter sen.





Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.