Till förstasidan

 
Skapandet - 2019-02-11 21:20
Det kom krypande. För över 10 år sen. Att skapa något med händerna. I mitt fall blev det trädgård. Eller, från början i form att läsa tidningar. Sen lite försiktigt med en balkong. Så skaffade vi hus och balkongen blev en tomt. Köksträdgård och rabatter.
Det kan låta som att min trädgård ser ut som i tidningsartiklarna, men så är det ju inte.
Men det är mitt skapande.

Mannen höll på med fotografering när vi träffades. Men det var ett privat skapande. Ut och fota på egen hand. Bearbeta råmaterialet när jag inte var där. Och aldrig visa upp resultatet. Minns att jag vid ett tillfälle nästan tvingade fram att han visade mig några av bilderna han gjort. Han var bra. Men de bor i byrålådan. Först försvann bearbetningstiden. När barnen kom försvann även fotopromenaderna. För ett par år sen sålde han kameran. Och alla objektiven.

Det blev en fräs blev det istället. En fräs och nu är det att skapa i trä för min man. Han är duktig. Både tekniskt duktig och enligt mig en fint estetiskt uttryck.
I vår kommun har vi varje höst en konstring, där lokala konstnärer ställer ut sina alster. Ansökan att få vara med sker i januari. Han höll nästan på att missa det. Eller undvika det. Det är den där byrålådan. Säkerheten att inte visa upp. Tryggheten.

Den här gången låg jag på. Så han kom iväg. 13 sökande. 7 fick ok att vara med. Mannen blev en av de antagna. Jag är så stolt att jag pyser över kanterna. Inte för att han blev antagen. Jag vet hur duktig han är, så jag hade faktiskt inte väntat mig annat. Utan för att han tar klivet och går utanför sin Comfort zone. Att han sakta kliver ut ur byrålådan. Att hans känsla och tekniska skicklighet får ses av andra.


Jag är alltid så imponerad av människor som är estetiskt och konstnärligt lagda. Och kombinerat med att vara skicklig får mig att bli så galet impad. Och att jag är gift med en sån är för mig helt fantastiskt. Jag hade ingen aning om det när vi träffades. Jag har faktiskt inte vetat om de under de flesta av åren vi varit tillsammans. Hans fotografier har aldrig varit för mig att se.

Jag bär ingenting som ens påminner om hans talang och förmåga. Men det är ingen tävling. Jag är nöjd och glad att skapa i min trädgård.
Föregående inlägg N&uaml;sta inlägg Ordbok - Prenumerera - Lista alla - RSS: Text/Kommentarer

Kommentera!

Vilket användarnamn finns överst i listan till vänster?




Ditt namn:    

Du vet väl om att du underlättar för skribenterna om du skriver @namn: när du svarar någon i kommentarsfältet?

Tillåtna HTML-tagar: <b>, <i> och <u>

Info / Stat / Frågor

Första inlägget:
Testar

Senaste inlägget:
På sommarlov

Mest lästa:
Testar

Mest kommenterade:
Jazzies SMS-dagbok 2010-03-03

Antal läsare per text: 151.45
Antal kommentarer per text: 2.59

VALSPRÅK Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte