Idag fick jag spärra bankkortet. Jag föll för ett till synes ok SMS, som ledde till en till synes ok websida, som innehöll en till synes ok webpoll, som ledde till en normal uppgiftsutlämning, som ledde till en märklig förfrågan om kreditkort. Förblindad att jag kunde tjäna 250kr till endast en kostnad av 10kr så fullföljde jag kedjan. Tills det blev lite strul med kreditkortsvalideringen.
Då snurrade kuggarna igång i huvudet.
Men hallå, sa hjärnan. Varför ska du betala 10 kr för att få en 250kr presentkort? Och på vad för sida är du egentligen? Vad är detta för märklig adress?
Snabbt loggade jag in på banken. Inga pengar fattades. Men varför chansa? Förde över pengar till ett annat konto och spärrade kortet.
Kanske var det bara lur. Kanske var det sant (fast jag tror inte) Kanske skulle de ta alla mina pengar. Kanske skulle de bara spara undan uppgifterna och småmjölka kontot. Vem vet? Inte jag. Men nu kommer ett nytt kort inom kort.
Att jag gjorde detta mitt under ett pågående möte är inget som jag är speciellt stolt över.
I övrigt fortsätter livet.
Jag är ömsom arg. Ibland vet jag på vem. Ibland har jag ingen aning.
Jag är ömsom trött. Eller för det mesta är jag nog trött. Det här är en rätt kass vinter i mina böcker.
Ibland är jag ledsen. Men inte lika mycket som förut.
Ibland är jag glad. Som när jag sitter i bilen med eller utan ungar och sjunger med Vaiana-låten "Håll till godo"
För er som inte har helkoll på filmen Vaiana så sjungs låten av figuren som har namnet "Maui" I orginalversionen görs rösten av Dwayne Johnsson men i den svenska versionen är det en Björn Bengtsson.
Vad har det med saken att göra? Nej ingenting egentligen. Jag vill dock bara säga att det behöver vara den svenska versionen av låten för att glädje ska spridas. Det finns nämligen saker i det svenska språket som jag gillar och som gör mig glad. Tydligen är en av dessa saker när man får sjunga för full hals orden "HÅLL TILL GODO"
Låter märkligt. Det är kanske märkligt. Men smaka på ordet GODO. Man använder inte det ordet varje dag. Man sjunger det ännu mer sällan. Men det är ett härligt ord. Som känns runt i munnen. Om du nu vrål-sjunger meningen med en högst trallvänlig melodi. Ja, då sprids glädje från magen.
Svenska språket har en fallenhet att låta töntigt. Men det är just då det är i sitt esse, om ni frågar mig. Ted Gärdestads låtar är fulla av denna tönt-nivå. Och det är underbart.
Jag tycker inte Teddan är det bästa finns. Men texterna är fulla av härligt språk.
Vaina-låten är inte lika skarp rakt igenom, men refrängen har en fin effekt. Vi nöjer oss med det. Om man inte ställer höga krav blir det mycket att glädjas över. Och så går livet vidare.
Håll till godo.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte