Jag är nog inte så dum ändå

Jag har faktiskt börjat lära mig känna igen en del av mina nojjor på sistone - med stor hjälp av goda vänner som påpekar för mig att jag troligen misstolkar eller övertolkar en situation.
Väldigt skönt är det, även om det är jobbigt och förvirrande med två motsägelsefulla budskap i huvudet. Ett som med blinkande varningsljus talar om att nåt är väldigt fel, att jag gjort fel, att jag ÄR fel - och ett som talar om att tidigare nämnda reaktion är vad som är fel, att verkligheten ser ut på ett helt annat sätt.

Så har det nog egentligen varit ganska länge, men vad som är nytt är att den förnuftiga rösten, som tidigare hållit sig i huvudet, har börjat flytta ner i magen oxå. Jag kan bara tolka det som att mina känslor faktiskt håller på att lära om och det är ju hur bra som helst! Men än så länge innebär det att jag understundom har två motsägande magkänslor - och det är rörigt som fan. Det trasslar till och med till det för den förnuftiga rösten i huvudet emellanåt.

Men vi ska nog klara det, förnuftet, magkänslan och jag.
Vissa dagar fylls jag av sån kärlek till mig själv för att jag äntligen tar mig tid att lyssna till mig själv även när det är jobbigt, istället för att bara svälja allt och stänga av.

Kanske har de rätt ändå, de som påstår att jag är bäst? =)