Trodde jag verkligen det?

Skulle leka med U idag. Vet inte var vi kommer landa men tyckte åtminstone att det skulle vara skönt att få prata öga mot öga istället för bara mejla. Mindre risk för missförstånd så ju. Eller nä - inte när det gäller henne. Däremot märker jag på en gång när hon missförstår mig och kan förklara istället för att hon ska sluta svara på mina mejl i två veckor...

Men när jag inte hört av henne före lunch ringde jag. Hon svarade i telefon i alla fall. Tjoho. Hörde på en gång att det inte skulle bli nån shopping idag. Vi pratade en kvart eller nåt och hon kan inte fatta att jag blir sårad när hon slutar höra av sig eftersom hon varit tydlig med att det är så hon gör när det blir för mycket, och att hon alltid kommer tillbaka. JAG kan inte fatta att hon inte fattar att jag oxå har känslor och det givetvis är jobbigt för mig om hon försvinner när vi är mitt inne i en konflikt, att det lämnar mig med en massa funderingar på vad som hände och vad hon tycker och tänker om mig.

Och i bakhuvudet fortsätter tankarna att snurra... är det verkligen värt allt det här?