Musikminnen

Jag satt på bussen från Malmö och konstaterade att jag får tydliga minnen av en viss plats - eller i vissa fall en person - till de flesta av låtarna på min mp3spelare.
Rational Youth = en viss busshållplats i centrala Sundbyberg.
Vad som helst med Elegant Machinery = bilresor med Rickard (vi brukade sitta och skråla ihop till musiken medan David tyst såg lidande ut).
Im Inner Einer Frau med Beborn Beton = ett sunkigt hotellrum i Danmark där jag hånglade med Maria och Tony. Och givetvis Fredmans i Uppsala, där jag såg Beborn Beton live. Med Maria. =)
Underbar med Saft = bussen mellan Lund och Malmö (som jag dessutom råkade befinna mig på just när jag tänkte på det nu, ju. Lustigt sammanträffande, typ)
People like me med Mesh = Stadsparken i Västerås
osv...

Vad som däremot gjorde mig lite förbryllad var den olustkänsla som kom över mig när jag bläddrade förbi en låt med Apoptygma Berzerk (onda tungor kan hävda att det bara är fullkomligt naturligt att känna ångest när man lyssnar på dem. De har fel). Efter några minuter kom jag på att jag nog lyssnade mycket på dem under helvetessommarenn för snart tre år sedan. När jag satt ensam på kontoret och försökte låta bli att gråta. Det lyckades sällan och Micke brukade fråga om han skulle ringa mig och så pratade han lugnande med mig ett tag och världen kändes lite bättre. Det är nog det jag ska försöka minnas till den musiken istället. Tryggheten i att ha en vän som ställer upp när man mår dåligt.

Apoptygma Berzerk = riktnummer 011 i telefonens nummerfönster. =)