Dagsljus

På nätterna, när jag försöker sova, känns det viktigt att få tillfälle att reda upp allt med Benny. Jag ligger och formulerar långa anföranden i huvudet tills jag somnar. När morgonen kommer känns det som det kan kvitta, det kan lika väl vänta en dag till, jag HAR lämnat flera dörrar öppna - jag kan inte gärna sparka in honom genom dem. Eller visst kan jag, men vill? Nä.

Idag lyckades jag irra mig bort till ortopeden alldeles i tid till mitt läkarbesök. Knutan på fingret har ju blivit så pass mycket bättre att det inte är lönt att göra nåt åt den (vilket jag håller fullkomligt med om, eftersom den inte stör längre, så länge jag inte letar efter den - och varför skulle jag?) men broskknölen på knät är där den alltid varit så NÅT hade jag ju att visa upp. Han jämförde lite med referensknät (sån tur att jag hade med det oxå! *fniss*) och kom fram till att det är beroende av hur knölen sitter om det är värt att göra nåt åt det eller inte - det KAN vara så att ingreppet är större än vad det är värt, typ.
Sen KAN man ju då tycka att när ortopeden fått remissen från vårdcentralen skulle de kunna räkna ut att det behövs röntgen och fixa in en sån tid i samband med läkarbesöken. Men nej då, det vore ju alldeles för praktiskt. Istället VET jag inte när jag får en tid, utan det får jag gå hem och vänta på, och sen när jag varit där ringa till läkarsekreteraren och sen vänta på att läkaren hör av sig tillbaka. Intern kommunikation på sjukhuset? Nä, varför det?

Jag slår banne mig vad om att de gör så här bara för att snika åt sig så mycket pengar från patienterna som möjligt - genom att dela upp vården på så många besök som möjligt får de ju fler besöksavgifter á 150kr.
Klurigt av dem.