Liten stad

Jag är hemma hos syrran och blir påmind om att världen är bra liten, särskilt här hemma. När vi var små hade syrrans kompis sina kusiner soende hos sig som fosterbarn ett tag - en av de kusinerna bor numera i närheten av syrran, de passar varandras barn när en av dem jobbar. Och när vi fikade visade det sig att hon är kompis med en av mina barndomsvänners lillasyster och plötsligt ångrade jag att jag inte lyssnat på hennes skvaller - det var ju MIN Åsa hon pratade om... men nä, det kan man väl inte direkt påstå efter 16år eller nåt, vi tappade ju kontakten långt innan jag flyttade härifrån.
Jag undrar hur det skulle kännas att aldrig ha flyttat härifrån. Att tycka att Sundsvall är bästa stället på jorden, tycka att det bara är onödigt och jobbigt att åka till Stockholm - folk har ju ändå bara så bråttom där nere! Känna allt och alla, ha koll på allt skvaller om både de man möter och alla deras släktingar vare sig man vill eller inte.
Jag tror inte jag skulle tycka om det. Jag gillar att inte ha sån koll, jag gillar anonymitet i lagom skala.
Och det är ju inte ens som om det är vidare mkt lugnare i en mindre stad, om det inte rör sig om nåt pyttelitet som Köping eller så. Samma skit finns ju överallt. Folk blir oprovocerat nersparkade på stan, tjejer blir våldtagna, det finns alkohol och droger och människor som förgriper sig på barn. Den enda skillnaden är att man vet mer - vems bror som slår ner folk, vem som slängt ut sin karl för att han taffsat på dottern, vem man ska vända sig till för att köpa droger, vem som snor cyklar på beställning...

Och det enda DET resulterar i, åtminstone om jag kollar på syrran och hennes familj, är att fördomarna frodas. Man vet ju hur SÅNA människor är, vad det än är man pratar om. Det enda botemedlet för alkoholister och narkomaner är - fick jag lära mig vid fikabordet - ett nackskott. För de har ju valt det själv, det är ingen som tvingar i dem droger!
Jag är SÅ jävla glad att jag inte är sån. Tänk om jag inte skulle klara av att älska en av mina vänner, bara för att han råkar vara alkoholist. Han är en av de goaste människor jag känner. Tänk om jag skulle tycka att homo- och bisexuella var äckliga. Där skulle fler av mina vänner trilla bort. Och vad är det för pervon som håller på med BDSM? *poff* Några vänner till bortstrukna. Såna som viker ut sig på nätet? Usch och fy!
Det skulle inte bli många kvar.

Jag vet inte om jag hade varit så trångsynt om jag stannat kvar. Troligen inte, men jag skulle inte vara samma person, eftersom det är genom möten med människor jag växer - och jag hade inte träffat samma människor...

Jag tycker rätt bra om mig själv idag.
Vad skulle jag tycka om den Kicki jag varit om jag bott kvar i Sundsvall?
Ganska hopplöst att fundera på, men jag kan inte riktigt låta bli...