Nä, ingen trevlig utflykt

Istället för en fin fotoeftermiddag på Sofiero blev det ett par timmar på djursjukhuset. =(

Vi hade precis kommit fram när vi hör ett par höga skall och med två stora kliv är den största jävla rottweilerhona jag nånsin sett framme vid söta fina taxen Freja (som gick fot och skötte sig och la sig inte alls i vad som hände omkring henne), biter tag över ryggen på henne och slänger upp henne i luften. Fy fan!
Sen har ingen vidare stor koll på vad som hände eftersom det var över så snabbt samtidigt som tiden stod still. Bilden som är kvar i mitt huvud är Freja upp&ner i luften i käftarna på det där odjuret och jag har för mig att hon bytte grepp i luften och hann bita en gång till innan nån fick isär hundarna. Ulrika sa att det var hennes pojkvän som la sig på rottweilern men vare sig hon eller jag uppfattade det. Min älskling som redan innan var rädd för stora hundar stängde av ganska snabbt och har ingen koll alls. Jag vet att jag skrek och det övergick snabbt i att skälla på hundägarna när Freja väl låg på marken. Vad fan hade de inte hundjäveln kopplad för? Jo, men det hade de ju sa mannen och höll upp kopplet. Fet jävla vits om man inte håller i kopplet!
Och DERAS hund var ju så snäll och hade ALDRIG gjort nåt liknande och det kunde ju faktiskt hända med vilken hund som helst så det var ju inte deras fel liksom. Nänä.
Ulrika ringde till polisen och när kvinnan i ägarparet hörde det sa hon spydigt "Jaså, så de rycker ut för sånt?"
Ja, det är väl klart som fan att de gör - det är lag på att folk ska hålla ordning på sina hundar, det är inte tillåtet att attackera andra på det där viset! "Jaja, men jag menade ju att det var POSITIVT att de gör det"! Jo, tjena - och vi är så dumma att vi tror dig när du säger det...

När väl polisen kom (vilket gick förvånande och tacksamt snabbt) gick de med på att lämna namn och adressuppgifter och stå för veterinärskostaderna men verkade fortfarande inte tycka att deras hund hade gjort nåt fel. Vi fick verkligen DRA ur dem en ursäkt - ska det vara så svårt att visa lite vanlig sympati??
(Ok, de var säkerligen oxå chockade, men ändå?)

Snälla polisen erbjöd skjuts till djursjukhuset men vi fick låna en bil av en bekant till Ulrikas pojkvän så det behövdes inte. Och bästa modigaste taxflickan återfick så småningom kontrollen över sina skakiga bakben och veterinären försäkrade att tänderna inte gått igenom till bukhåla eller lungor. Freja fick en ny fräsig frisyr och väl hemma blev hon bortskämd med klappar och gos i soffan i ett par timmar tills hon nästan var sig själv igen.

Jag undrar om vi inte skulle behövt göra detsamma för Frejas matte bara, för hon är helt klart mer uppskakad av händelsen än vad Freja är.

Nä, man ska inte skaffa husdjur man inte klarar av att ha kontroll över.
Fler råttor åt folket! De gnager på sin höjd på tapeter och möbler, det blir varken små hundar eller barn skadade av!