mot badstranden

Vi flörtade med oss Ulrikas kompis Fredrik till badstranden häromkvällen.
Han är bra att ha med för han har bil. =)
Han är dessutom fruktansvärt konservativ och lättchockerad så Ulrika och jag tittade mycket förvånat på varandra när han utan några protester accepterade att vi skulle till nakenstranden.
Väl framme i Skanör frågade han vart vi skulle och vi sa åter igen "nakenstranden" och DÅ plötsligt blev han chockerad och sa att AAAAAAALDRIG i livet att han går dit! Varför hade vi inte sagt det innan för, då hade han inte följt med! Jamen Fredrik, vi har ju inte sagt nåt annat på hela tiden!?
-Jamen jag trodde ni skämtade med mig ju!

Så det slutade med att han och hans kompis badade på textilstranden istället. Fegisar. Det var kväll och nästan helt folktomt på stranden ju. Jag gillar inte att behöva ha badkläder på mig men en del nakenstränder är befolkade av en massa slemmiga spanande gubbar som med halvfjong står mitt på stranden och tittar och visar upp sig.
Som om jag vore intresserad? Försvinn!

Nä, badande liksom alla andra naturupplevelser sker helst i ensamhet eller i sällskap av folk jag känner och tycker om. Jag gillar inte främmande människor som stojar och stör mig när jag vill ha det lugnt och tyst omkring mig. En svart skogstjärn med varm doftande tallskog omkring vill jag ha, där man inget annat hör än vindens sus i träden och fågelkvitter, och en och annan lojt vakande fisk i vattnet. Eller en solvarm len klipphäll vid en sjö eller havet. Kluckande vatten, bländande vattenblänk och skriande måsar. Eller en insjö mitt i natten med spöklika lommar som ropar i bakgrunden.
Sandstränder är inte alls min grej egentligen. Snacka om att bo i fel del av landet liksom... men ge mig några år till så kanske jag lärt mig gilla de skånska sandstränderna oxå.