Ångest

Efter två veckor med rejäl ångest och stora problem med känsloreglering kändes allt rätt och och stabilt idag igen. Lite sådär vingligt och osäkert, vågar jag verkligen lita på att det är bättre? Men varken ångestfyllt barn som inte ville gå till skolan eller strul och dålig struktur under dagens undervisning tippade mig.
Jag tog det inte personligt när professorn tystnade mitt i en sms-konversation hör att han somnade. Jag ville inte strypa särbon för att han tar upp soffan och kollar på jobbiga Youtubeklipp. Ett par dagar till såhär så vågar jag tro på det.
Två dagar konferens kan knäcka mig iofs... Men sen ska jag leva som en huskatt några dagar hos älskade S. Ombäddad, klappad å matad.