Igår var den stora dagen. Skulle få reda på vad PAD efter operationen visade. Tyvärr hittades cancerceller i en av tre lymfkörtlar som togs ut från armhålan. Det innebär att det blir hela paketet med behandling. Först ny operation om två veckor. Man ska då ta ut en drös lymfkörtlar. Sedan vänta i 3-4 veckor på ny bedömning hos patologen. Efter det planeras cellgifter i 4-4,5 månader. Och efter det blir det strålning i ytterligare några veckor. Och till sist hormonbehandling i minst fem år.
Jag bröt ihop totalt hos läkaren. Inte för det faktum att cancern spridit sig, utan för att jag är så fruktansvärt orolig för att inte få smärtlindring. Jag sa att jag vägrar operation om jag inte blir lovad smärtlindring. Läkaren, som var av äldre stammen, förstod. Hon lovade mig att jag skulle få något utskrivet före operationen, om det skulle få mig att våga genomgå en till operation. Det kanske verkar fjuttigt och löjligt i sammanhanget, men det lidandet jag fick utstå sist var helt fruktansvärt, och det vill jag aldrig mer uppleva.
Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig. Det innebär att sommaren blir en sörja av tappat hår, illamående och besök på Sahlgrenska. Men jag ska försöka göra det bästa av det. Just nu, idag, är jag mest förbannad på att VG-regionen har beslutat att putta in alla riskpatienter till fas 4 när det gäller covid-vaccination. Det innebär troligen att det inte blir något vaccin för mig på väldigt länge. När jag väl börjat med cellgifterna kan jag nog inte ta det.
Jaja, den som lever får se. Eller inte.