Cancer

Jag har nog gjort det mesta av förberedelser nu. Har sett till att vårdcentralen gör en avvikelse. Det ska tas upp på läkarmöte, sedan blir det eventuellt en Lex Maria. Det borde bli det. Har också pratat med patientnämnden. De ska kontakta mammografin och ifrågasätta deras väntetider vid tumörmisstanke. De har frångått allt vad riktlinjer vid cancermisstanke heter. När jag ringde första gången fick jag svaret att det var två månaders väntetid. Det är helt horribelt, och självklart inte acceptabelt. Men det är Sahlgrenska. Någonstans är jag inte ett dugg förvånad. Har anmält patientskada till LÖF, försenad diagnos och behandling, vad det nu kan ge.

Har också anmält till mitt eget försäkringsbolag för själva diagnosen, har man en diagnosförsäkring kan man ju lika gärna försöka få ut något tänker jag. Mer än så här kan jag nog inte göra. Jo en sak till, i morgon ska jag köpa öronproppar. Om jag blir inlagd efter ingreppet på tisdag vill jag inte vara utan öronproppar.

Jag ser inte fram emot det här, men det finns ju ingen återvändo. Jag tycker mig känna fler och fler knölar ju längre tiden går, så det är väl bäst som sker, det förstår jag ju rent logiskt. Det är ändå abstrakt, cancer liksom. Häromdagen kom jag att tänka på Amme. Det är säkert någon här som minns henne? Många år sedan nu, men hon hade ett tufft liv, kantat av cancern, och hon dog väldigt ung. Jag har inte mycket att gnälla över ändå, jag har ju ändå trott mig vara cancerfri till 46 års ålder. Det här kunde varit så mycket värre.