Hälsoläget kaotiskt part 2

Exakt en månad sedan jag skrev sist och vad har hänt? Bot och bättring? Näe, inte värst.

Först åkte jag ju på lungsäcksinflammation och vätska i lungorna. Det var även en vanlig lunginflammation som jag inte fattade först. Sedan fortsatte jag ha riktigt ont från området där tanden opererades ut. Jag var tvungen att gå på höga doser Panocod varje dag för att alls klara dagarna. Flera återbesök senare visade det sig att det bildats en böld i operationssåret, och växt igen ovanpå. Det hade också bildats en fistel (en gång från bölden in i munnen). Ny bredspektrumantibiotika skrevs ut för 14 dagar. Och sedan fick återbesök till tandläkaren som fick rensa upp. Det var nog något av det värsta jag gjort hittills. Det skrapades rent på infekterad vävnad ända ner till och in i benet.

Eftersom det var så nära nerven så skadades den förstås, så jag har sedan dess inte haft känsel i hakan. Det blev ytterligare återbesök efter denna skrapning eftersom jag hade något så fruktansvärt ont. På andra återbesöket efter skrapningen fick jag en ny tandläkare som krävde mer gapande än tidigare, vilket resulterade i en än mer smärtsam inflammation i käkleden. Hade jag inte ont innan, så blev det dubbelt upp nu.

Jag gick således på maxdos Panocod, 8 stycken varje dag, under ungefär två veckor. Största delen av tiden spenderades på soffan, och jag har inte ens orkat titta på tv. Bara vila, och vila, och vila.

Lungorna blev till slut bättre, men för några dagar sedan började jag bli andfådd igen, och för två dagar sedan började jag få hosta och krampkänsla när jag hostar. Sådär att det inte går att sluta, jag hostar tills jag blir helt likblek.

Idag skulle jag på återbesök hos tandläkaren, men hon är sjuk så besöket är flyttat till i morgon. Idag ska också en sköterska på vårdcentralen ronda mitt ärende med min läkare, eftersom hon inte är på plats mer än en dag denna vecka, och min sjukskrivning tar slut snart. Meningen är att jag ska vara tillbaks på måndag.

Jag vill gärna, det börjar bli väldigt jobbigt att gå hemma. Men i ärlighetens namn är jag verkligen inte frisk ännu, och jag vet inte hur mycket mer bakslag jag orkar med.

Jag fortsätter behandla med diverse medikamenter. Det är kortisonspray, kortisoninhalator, luftrörsvidgande, smärtstillande, antiinflammatorisk medicin med mera. Jag drömmer om ett friskare liv, men vet inte riktigt när och om det någonsin kommer hända.

Huset är totalt kaos. Jag orkar ingenting, och sambon har också varit sjuk, så allt ligger efter. Hur orkar folk? Hur klarar man sånt här? Är jag bara lite mer vek än andra? Ja, det är frågor jag ställer mig.