idag är jag seg. hade laddat rätt mycket för igår, då jag skulle träffa några människor från olika bolag för ett koncerngemensamt projektmöte. men sen fick den ena efter den andra förhinder av olika slag, och det slutade med att det bara var jag och min chef som i princip bara bestämde att vi fick försöka boka ett nytt datum. så det var ju något av en antiklimax.
dessutom fick jag mens igår, lite oväntat för jag hade inte känt av någon pms eller nåt sånt. och förra gången jag hade mens var i början av juni eller nåt sånt, så jag har liksom lite vant mig av vid att man hela tiden kan relatera till var man befinner sig i cykeln. annars märker jag inte jättemycket av det här med klimakteriet just nu. började känna av lite vallningar förra sommaren, vilket var rätt jobbigt eftersom förra sommaren var så varm i sig, men det gick över när jag började med femarelle kosttillskott. så blir det inte värre än så här (NO JINX goddammit) så har jag verkligen inget att klaga på.
men som sagt, av det där projektmötet som jag hade laddat för igår blev det inget. däremot bestämde vi vad jag ska jobba med framöver, eller rättare sagt vad som ska vara mitt fokusområde. min chef tyckte då att jag även ska vara ytterst ansvarig för detta fokusområde för alla bolag i hela koncernen. det är ett hyfsat kliv uppåt i karriären och jag tyckte att detta känns till lika delar spännande och läskigt. men efter ett tag kändes det väl ändå mer spännande än vad det kändes läskigt. tror jag, i alla fall. det finns också en långsiktig plan med ytterligare kliv uppåt, men den är mer läskig än spännande än så länge.
men tänk ändå (NO JINX goddammit) att det har blivit så här bra? nu har jag släppt så gott som alla mina gamla arbetsuppgifter, är i princip bara backup om någon skulle bli sjuk. mina gamla arbetsuppgifter var såna som måste göras varje dag, inget kunde vänta och inget får bli liggande. det innebar att jag fick prioritera dom och sedan göra mina nya (och mer kvalificerade) arbetsuppgifter i mån av tid. så sjukt upplägg, men det fick ju gå. men så känns det också som att jag liksom har halvfuskat mig fram de senaste åren, vilket också känns märkligt eftersom jag samtidigt har jobbat som ett as i högt tempo med tusen bollar i luften.
nu är väl i alla fall hälften av de där bollarna hos andra. och många av mina kvarvarande bollar handlar egentligen om att jag ska placera dom hos andra och se till att de håller dom i luften så länge det behövs. och helt plötsligt kan jag ha ett fokusområde. BARA EN BOLL I LUFTEN, en sån ofattbar lyx. sen fattar jag ju att det aldrig bara kommer att vara en boll, men det är ändå en himla skillnad på att vara projektledare när man har medarbetare att delegera till jämfört med att driva projekt helt ensam.
och att ens fokusområde är något man brinner lite för och tycker är rätt spännande? win-win om ni frågar mig. och mitt team funkar så bra att det är en ren fröjd, och sen vi blev av med några energitjuvar är det en helt annan stämning på jobbet. ALLA ÄR TA MEJ FAN GLADA? minns inte när det hände senast. ja, sen är ju såklart alla inte glada jämt och hela tiden, men själva grundstämningen är så himla bra. NO JINX, GODDAMMIT.