Utrymme att älska

----
Exgrannen har kvalat in som kvartsmake. Han letar ett förhållande men har börjat fundera på om inte poly kan vara nåt. Jag backar lite och låter honom finna sin form. Vi hänger, utflyktar, bubblar och somnar till Netflix. Det är vår grej numera.
"Hade NÅN annat än du frågat skulle jag sagt nej." konstaterade han när jag fick ut honom på utflykt förra barnfria helgen. Jag hann bada innan åskan kom. Sen fick jag mat. Vi sov i en kuddhög till en film. Och gjorde sen en utflykt till en kyrka som han ev skulle göra ett jobb på. Jag gillar våra små vardagsäventyr.

----
Nuuskamuikkunen, finnjäveln, kattfan. Kommer och går som han vill. Så länge han inte känner sig fasthållen. Gott så. Orkar inte jaga och hoppas på infriad potential. Synd på rara ärter men inte värt att gå under för. Men satan vad fin han är... Jag tror att jag har ett förhållande med hans c-pap. Vi sover ihop. Så oberäknelig han är, ingen annan gör mig så trygg och jordad som han.

----
Vaniljmannen. Honom saknar jag. Han försvinner från jordens yta när ångesten pockar. Ingen får mig att skratta som han. När kan orkar och vågar komma nära igen ska jag få honom att förstå att han är älskad. Och att jag aldrig väljer bort honom, jag väljer till. Så mycket han vill ge.
Och så jävla vanilj är han inte. Längre. 😂

----
Och min husse! Han som inte ville släppa mig nära ("jag sandboxade dig") men som insett att han adopterat mig inte bara som katt, utan som familj och varken vill eller skulle kunna begränsa mig.

----
Så mycket glädje.
Så mycket kärlek, i olika former.
Acceptans.
Vänskap.
Omsorg.
Värme.

Allt detta kan aldrig rymmas i en enda person.