Det är skönt med folk som är tydliga. Som redan från början gör klart "Jag blir inte kär i folk. Jag har gärna långvariga förhållanden men inte exklusiva."
Passar mig fint.
Jag har svansat runt honom länge. Han säger att jag hade en onödig uppförsbacke, att hans första intryck inte var bra. Jag har inte vågat fråga vad det gällde. Jag behöver fler tillfällen av mjuka fingrar mot mitt ansikte, en uppslukad blick på mig, den lilla förnöjsamma sucken när mina läppar når hans.
Du, fina Kikki-katten... Jag är glad att jag verkar ha en plats eller roll eller bubbla i ditt nya, lyckligare liv, och jag hoppas att vi får många stunder tillsammans. Och om du kommer på något speciellt som du vill, så är det bara att fråga. Jag gör ju inte det. Frågar. Vågar ställa krav. Men jag jobbar på det. Att han ständigt kliver över de gränser han själv dragit upp räcker gott för tillfället.