Det behövs så lite

Att göra ingenting.
Det verkar vara det svåraste för folk. När dagarna fylls med oplanerad tid och lata dagar är det som om hjärnan blir orolig och så börjar långsiktiga planer och att-göra-listor formas.
Min man lider av denna sjuka. Och han är den siste på planeten som ska tänka på bra saker som borde göras. Här och nu. Vad vill och tänker du göra nu. Gör det och tänk inte längre än så.

Jag gav mig nyårslöftet att göra mer i år. Inte lista mer, göra mer. Lista och tänka mindre men istället göra nu vad som lusten faller.
Här-och-nu regeln.
- Vad vill jag göra idag?
Sen gör man just det. Inget mer.
Ibland kan man få bestämma vad som ska göras imorgon. Eller på måndag. Och när den dagen kommer, så gör man just det man bestämde.
Och när en ny dag kommer utan planer och möter ett mig utan ambitioner. Tja, den dagen får väl bli en ingenting-dag.

Vad är ingenting-dagar? En ingenting-dag kan vara att ligga i soffan på altanen och bara finnas. I poolen badar ungar från hela grannskapet. Jag kan inte lämna området, inte utan att stänga igen poolen. På bordet ligger en bok, men det går trögt att läsa. Barnen ber om hjälp, jag svarar att jag inte är en service-inrättning och mitt sommarjobb är inte att serva ungar stup i kvarten. De kan lösa de allra flesta av sina problem själva.
Och då gör de det.

En ingenting-dag kan vara en dag som jag börjar i soffan i vardagsrummet och sen blir det inte så mycket mer. Slötittande på tv och en kaffe på det.

Varje dag är inte ingenting-dagar. För det finns oftast en önskan och en vilja och ett sug. Men när man inte är så rädd för att vara sysslolös så ges det tid att känna vad man faktiskt vill.

Idag vill jag gå på bio. Idag vill jag inte ligga vid poolen eller annat vatten. Idag vill ag sitta i mörker och äta popcorn.
Så idag packar jag bilen full av ungar och åker på just bio.