Ältar och sorterar

Varför ska det vara så komplicerat?
Jag älskar R2. Jag tror att han känner detsamma men vi träffas fan aldrig tillräckligt länge i vaket tillstånd för att hinna avhandla sånt. Jag tror att vi umgåtts mer sovande än vakna - hans vakna tid går till barnen. Jobbet. Kommer hit och sover. Pratar i sömnen. Det är visserligen roligt, men ger mig mest skrattkramper. Var står han, vi, jag i förhållande till kvinnan han redan älskar och räknar sig som ett par med även om de pausar? Fan vet.
Tid och tålamod...
Tid händer hur man än gör.
Tålamod. Tja. Är jag inte redo att släppa honom är det liksom enda alternativet.
Jävla skitunge.

Jag har önskat mer tid.
Mer uppmärksamhet.Just nu önskar jag mest mindre känslor. Tänk om jag kunde falla för S istället. Han är nära. Fin och mjuk. Delar intressen med mig. Stöttar och vågar vara sårbar. Men han är inte R2. Och inte poly... Jag vill inte ge upp den biten igen. Nope.
Inte begränsa mig.
Försaka mig.
Förneka mig.
Nope.
Nope.
Nope.