2018 kom och gick

Oj vad länge sedan det var jag var här.

2018 kom och gick. Jag sa upp mig. Från världens bästa jobb.

2017-2018 var året då jag trots svår sjuka, operation, konvalecens och skit ändå i princip själv lyckades dra iland ett projekt på jobbet som gav kunden 7-siffrigt med pengar. Som tack fick jag knappt 1,4% i löneökning med motiveringen att jag vabbat för mycket. Där och då började jag fundera. Jag sökte ett jobb, blev uppringd direkt och tackade snabbt nej. Lönen hade varit bra, och förmodligen även jobbet i sig. Dock innebar jobbet också långa resor varje vecka vilket inte riktigt går ihop med småbarnslivet just nu. Sedan kom nästa intressanta tjänst ut, och jag sökte. Jag fick det, och förhandlade upp lönen ett par tusen. I mitt yrke är det enormt bra. Den lön jag landade på är det under 2% som har enligt statistik, så jag är nöjd.

Det visade sig snabbt att jag hamnat på ett kanonbra ställe, men att det i arbetsgruppen länge funnits svårigheter och kommunikationsproblem. Jag har inte märkt så mycket av det själv ännu, men det ligger under ytan hela tiden. Det har också visat sig att det blir chefsbyte snart, och omorganisation.

Hur framtiden blir vet jag inte. Men jag vet att 2018 blev året då jag inte längre tog skit i arbetslivet. Jag gav min chef besked att jag sökt nytt jobb innan jag ens fått det, för att jag vet att det är väldigt svårt att hitta ersättare. Ett halvår senare har de fortfarande ingen ersättare på min tjänst och fler har slutat. Jag tycker synd om mina gamla kollegor som inte har det så lätt just nu, men samtidigt går det inte att stanna under de förutsättningarna.

2019 kommer bli bra.