Första advent avklarad

Jazzie 2017-12-05 19:46 (2 kommentarer)
December. Vi har redan passerat första advent.
Jag har fått jätteproblem med ljumsken. Vet inte hur eller varför. Men det hugger något fruktansvärt lite när som helst.
All träning är lagt i träda.
Till och med mina promenader är indragna.
Jag har svårt att gå i trappor. Hemma har jag inget val, men på jobbet tar jag hissen. Uppför går väl an, men nedför är livsfarligt. Helt plötsligt hugger det till i benen och då viker sig benet.
Jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg att göra världens vurpa i trappan. Så numera går jag sakta och håller mig hårt i trappledaren varje gång jag är tvungen att gå i trappen.

Jag vet. Dags att gå och uppsöka... ja, vad ska man uppsöka.
- Läkare?
- Sjukgymnast?
- Naprapat?
- Kiropraktor?

Då jag har svårt att säga vad jag har gjort och riktigt hur det beter sig så är jag inte riktigt säker på vilken väg som är bäst att gå här.

Sen är det där med att ta sig tid. Det går ju så fort. Jag tänker på måndagen
- Den här veckan ska jag boka tid
Och så plötsligt är det fredag eftermiddag.

I veckan som var fick vi en 1/4 kossa. Över 70kg kött som nu har gjort frysen sprängfylld.

Första advent spenderades med att äta julbord. Det blir nog enda julbordet bortsett från det man äter på julafton.
Fast det är klart, det räcker bra så.

Tinto

Börja hos doktorn. Så där kan du inte ha det. Min artros bär sig åt så där, fast det känns inte i ljumsken, utan mer i låret.

2017-12-07 09:09:51

Pocksigen?

Kanske ischias eller annan nerv i kläm, förhoppningsvis. Hoppas du snart är på språng som vanligt igen.

2017-12-19 11:21:19


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte