Jag visste att vården i Sverige är ansträngd. Väldigt så. Men jag hade ändå inte väntat mig att det var så illa som det är.
Besöket hos kirurgen gick bra. Jag har en inflammation, och måste ha en operation. Och eftersom jag får en högre (!) prioritet slipper jag vänta de två år som andra får göra. Jag kommer i stället få vänta drygt ett år. På en prioriterad åtgärd.
Alltså, det här är mer än bedrövligt. Jag förklarade att jag har så mycket besvär att jag inte kan jobba, att jag måste gå på beroendeframkallande medel dagligen, och att det är omöjligt att leva normalt. Men, det hjälper inte. Väntetiden är vad den är. Kirurgen sjukskriver inte heller, det får vårdcentralen göra. Men det är ju inte säkert att det godkänns.
Ringde så koordinatorn idag och förklarade läget och frågade lite mer. Hon skrev ner att jag ville åberopa vårdgarantin (ha, som om den ens existerar) men eftersom de ännu inte har några avtal klara för hösten så kunde hon inte svara på om det fanns möjligheter till tidigare operation. Kanske kanske kunde det bli tal om Kalmar. Eller Kungsbacka.
Alltså, vad är detta? Vi lever i ett u-land vårdmässigt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.