Ambulans och akuten

Ha, senast jag skrev var det lite eländigt, men det är inget mot nu. Förra veckan vaknade jag en natt med fruktansvärt ont i magen. Två timmar låg jag och kved, sedan ringde jag sjukvårdsupplysningen. Där var det ord och inga visor - ambulansläge. Så jag ringde, och en timma senare kom det en ambulans. Under den timmen, som var den längsta jag någonsin upplevt, slängde jag mig av och an i soffan, kunde inte vara still av smärtan, och hade en påse kalla morötter som jag langade runt och la på magen och ryggen för att få bort lite smärta. Det gick inte bra.

Ambulansen kom, tog de sedvanliga proverna, och jag fick rätt snabbt morfin. Det fungerade lite grann, jag fick en rätt kraftig reaktion och kräktes, sedan en spruta till. Väl inne på akuten rullades jag direkt in på ett rum. Sköterskan nästan ursäktade sig att läkaren hade en patient före, men jag skulle få hjälp så snart det gick. Det var rent förfärligt.

Teorierna från läkaren var bland annat magsår och gallsten. Fick en spruta diklofenak, och smärtan släppte lite till. Det fick sköterskan att luta mer mot att det handlade om gallsten. Jag fick mer smärtstillande, och fick lämna massa prover, blev undersökt, men inget ultraljud. De hittade inga hållpunkter för något alls egentligen, så jag fick åka hem och fick återbesök med nya prover dagen därpå.

Åkte tillbaks tidigt på morgonen, och två timmar efter att proverna var lämnade kom svaren. Sänkan hade ökat, så de gjorde trots allt ett akut ultraljud. Då hittades en gallsten på 2 centimeter. Ja jösses, konstigt att jag hade ont... Men ingen åtgärd. De smärtlindrade lite mer, sprutor hit och dit, och jag fick med mig ett recept på diklofenak. Och så hem över midsommarhelgen.

Så ont hela helgen, men har klarat mig på de mediciner jag hade. Men idag var det dags att ringa vårdcentralen. Väl där blev jag ordentligt undersökt och fick lämna prover. Sänkan var hög, jag hade ont, så läkaren skrev remiss till akuten, igen. Väl på akuten, nya prover. Och väntan.

När proverna väl kom drog läkaren slutsatsen att det ännu inte fanns hållpunkter för en gallblåseinflammation, trots hög sänka. Men i och med att jag inte lyckas få bukt med smärtan ville de lägga in mig. Enveten som jag är kände jag att jag bara inte orkade just då, så efter nya sprutor kändes det som att jag ändå skulle klara att åka hem. Fick med mig recept på nya smärtstillande, och en remiss för åtgärd hos kirurgen.

Nu hemma och har stoppat i mig massa medikamenter så jag ska klara natten. Det går i vågor, gör svinont ibland, mindre ont ibland. Men smärtan är i stort sett där hela tiden. Som ett band, runt hela magen och ryggen.

Nu undrar jag förstås hur lång tid det kommer ta innan jag blir kallad till kirurgen. Och hur lång tid det kommer ta innan de kan tänka sig att göra något. Jag vill ha eländet opererat. Jag kan ju inte gå runt och käka morfinpreparat och diklofenak dagligen i all evighet. Som läget är nu klarar jag inte att jobba. Det var skit redan innan med min hälsa, men jag var på rätt väg och hade trappat upp till att jobba 75%. Det höll i tre dagar, sedan kom det här. Sånt jäkla bakslag. Nu är jag trött på dålig hälsa. Jag vill vara frisk, och jobba, och orka.