Slutet efter helgen

Långhelgen skulle innehålla allt!
Sol. Värme. Bad. Trädgård. Motion. Sex. Må-bra.
Allt!

Först och främst blev jag extremt grälsjuk.
Sambon blev ett huvud kortare så fort han öppnade mun. Jag var så där sjukt irriterad.
Det hela slutade med att jag klampade upp och la mig i sängen när Sambon skulle gå och natta ungarna. Tanken var nog att jag skulle ligga och sura där en stund. Men jag somnade och sov 12 timmar non-stop.

Man kan tro att jag vaknade pigg och utvilad. Men icke. Hela dagen efter var en seg dag då väldigt lite blev gjort för mig.
Lördag-söndag blev bättre. Men det kändes som helgen bara rann mellan fingrarna på mig.

Idag sitter jag med huvudvärk som hör måndagar till.

I helgen hörde även min fd vän av sig.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Men det jag fick var det i alla fall inte.
Det var ett långt försvarstal som gick ut på att för att hon hade det jobbigt i livet behövde och ville hon inte behöva bry sig om mig och mitt.
Och så är det. Hon behöver inte. Hon behöver ingenting. Jag har ändå bestämt mig att den vänskapen inte ger mig något alls.
Lite tråkigt eftersom jag räknade henne till mina bästa vänner. Kanske den allra bästa.
Men ibland går tiden och man missar att saker förändras.

Vänskap ska ge något. Förslagsvis något positivt. Jag ser inte så stor nytta att vara vänner av gammal hävd. Det blir oftast en ganska konstlad vänskap då man bygger det på något som fanns förr men inte längre.
Och det är längesen som jag fick ut något riktigt ur vår vänskap.

Men trots att jag känner mig ganska färdig med henne och vår vänskap påverkade hennes SMS mig ganska mycket. Och jag tror faktiskt att det var den mest avgörande faktorn till att helgen blev lätt irriterad för mig.
Jag tog nog ganska illa vid mig över vad hon hade att säga.
Det är det där med att vilja ha sista ordet sagt. Eller få säga sin syn på saken.

Men jag antar att vår vänskap kommer gå i graven med att jag såg saken på mitt sätt och hon på sitt. Båda lika förorättade.